Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

06 jun Feministbrev 194 – Anspänning

Posted at 17:35h in feministbrev, nyheter, publicerat by

Sveriges regering har beslutat om att ansöka om Natomedlemskap. Motivet är att öka säkerheten för alla människor i det här landet men resultatet blir det motsatta. Riskerna ökar. Nato är en militärallians som baseras på hotet om användning av kärnvapen. Sverige bidrar genom beslutet till en mer militariserad och polariserad värld med ökade spänningar i en redan spänd situation.

Efter släppet av den senaste IPCC-rapporten deltog över 1000 forskare i globalt koordinerade civila olydnadsaktioner, bland annat vid Lunds universitet. Forskarna ockuperade regeringsbyggnader, kedjade fast sig i investeringsbanker och undrade med gråten i halsen varför de inte blir tagna på samma allvar som pandemins vetenskapsmän.

Ett internationellt klimatmöte har just avslutats i Stockholm. På invigningen uppmanade FN:s generalsekreterare alla att sluta se BNP-tillväxt som mått på utveckling och välmående. – Vi måste byta kurs nu och avsluta vår vansinniga och suicidala krig mot naturen, sade han. Unga, vars framtid det gäller, fick inte komma in.

Nu börjar delar av klimatrörelsen demonstrera mot varandra. Nätverket ”Återställ Våtmarkerna”  demonstrerade mot Friday for Futures stora klimatdemonstration i Stockholm i lördags, med uppmaningen ”Sluta marschera – börja agera!”

Desperationen växer. Orden räcker inte till. Då finns poesin. Som här, i poeten Lina Ekdahls nyskrivna dikt ”Anspänningen” :

”Fåglar ramlar
från tak och grenar
det är den extrema hettan
den indiska
extrema hettan

det är det extrema tillståndet
anspänningen
den svenska
extrema anspänningen
vi sträckor oss
likt hungriga taltrastar
ge oss vapen
stora tunga pansarfordon
ge oss bomber mera vapen
det som kan räddas måste bombas

ursäkta
där blev det fel
lätt hänt
och bör vara förlåtet
det som kan förlåtas måste förlåtas
det som kan räddas måste räddas
så ska det givetvis vara
ursäkta

det är anspänningen
doften från syren och krut
hettan
kringströdda övergivna
ramlar

ber kommande generationer

ursäkta oss
förlåt
ty vi vet icke vad vi gör”

 

 

Gudrun

 

(texten är även publicerad som krönika i FemPers)

Tags:
Print page