Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

Feministbrev 188 – Vem, vad, när?

Det handlar om den pågående klimatkrisen och dess konsekvenser. Det handlar om dig och mig, om oss alla som under dramatiskt olika omständigheter ändå lever på en och samma planet.

Det handlar om det faktum att vi alla är förbundna med varandra, lika sårbara, lika sörjbara, och att egentligen ingen av oss kan leva trygga och fullvärdiga liv förrän alla kan det. Vi sitter ihop helt enkelt. Vi ingår i samma globala planetära system. Det är vår styrka i den förändring som nu är nödvändig.

Inför COP26 skrev FN:s generalsekreterare António Guterres i ett Twittermeddelande:
”Om inte alla regeringar – i synnerhet G20-regeringar – nu går in med ledande insatser mot klimatkrisen är vi på väg mot ett fruktansvärt mänskligt lidande.”

Det handlar alltså om våra livsvillkor. Som ju är dramatiskt olika. Vi vet att de som släpper ut mest, den rika delen av befolkningen i den rika delen av världen, betalar minst medan de som släpper ut minst betalar mest. Inte sällan med sitt liv. Särskilt kvinnor och barn.

Hur ska barn, vars skolgång avbrutits av översvämningar, kunna kompenseras? 9 miljoner människor dör varje år av den dåliga luft som utsläppen skapar. Världsbanken spår att 216 miljoner människor som idag bor i den fattigare delen av världen kommer att tvingas fly sina hemländer, om inget radikalt sker med jordens uppvärmning före 2050.

Om vi vågar erkänna djupet i den pågående klimatkrisen måste vi också våga ifrågasätta den utveckling som har lett oss hit. Vi måste förstå att det blir nödvändigt att ställa om, på alla nivåer. Vårt sätt att leva och konsumera håller inte. Det är enkelt. Vårt sätt att transportera allt möjligt flera varv runt jorden och vårt sätt att exploatera jordens fyndigheter håller inte heller.

Kunskapen om klimatuppvärmningen är omfattande och har påtalats länge. Vi vet vad som behöver göras. Vi har insikterna och mycket av den teknik som krävs. Omställningen kommer att kosta på – i form av finansiella resurser, ändrad livsstil och nya konsumtionsvanor. Men kostnaderna och påfrestningarna av attinte ställa om är mångdubbelt större. Omställningen är inget val. Den är en nödvändighet.

Och många är beredda. När Sifo på Naturskyddsföreningens uppdrag nyligen genomförde en opinionsundersökning (*1) visade det sig att endast tio procent av svenskarna tycker att regeringens klimatåtgärder är tillräckliga för att nå klimatmålen. Och än mer hoppfullt är att hälften av alla svenskar är positiva till ett förbud mot försäljning och användning av fossila bränslen från år 2030. Många är alltså redo för förändringen.

Men politiken är för feg! Klimatkrisen kräver omställning också där. Det krävs politiska prioriteringar. En del åsiktsskillnader får helt enkelt läggas åt sidan, så länge. Den kommande mandat-perioden blir avgörande för om vi ska kunna hejda utsläppen och stabilisera läget. För att klara det behöver vi kroka arm över traditionella politiska skalor, trosbekännelser och språkbarriärer. Vi kan inte vänta längre. Tidsaspekten kräver nya allianser.

Detta är bakgrunden till att Klimatalliansen har bildats (www.klimatalliansen.nu) Nu har vi funnits i 3 månader och har över 500 medlemmar, från Kiruna i norr till Simrishamn i söder. Vi har haft en mängd fysiska möten runt om i landet och ännu fler digitala. Och vi fortsätter. Läs på hemsidan om när vi kommer till dig.

Så svaret på rubrikens frågor om Vem, Vad och När? är Jag och Du, Omställning, NU😊

God Jul & Gott Nytt År 🌲

Gudrun

(*1)
https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/svenska-folket-star-bakom-ett-fossilforbud/