Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

Feministbrev 164 – Paradigmskifte påbjudet! | Gudrun Schyman
4227
post-template-default,single,single-post,postid-4227,single-format-standard,qode-quick-links-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,side_menu_slide_from_right,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-14.2,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.5,vc_responsive

Feministbrev 164 – Paradigmskifte påbjudet!

I söndags deltog jag i ett interreligiöst möte kring frågan hur vi tar ansvar för vår jord och vår natur. Det hölls på Mariavalls kloster. Mariavall är ett katolskt benediktinerkloster för nunnor inom katolska kyrkan i Sverige. Det ligger i Tomelilla kommun, på Österlen i Skåne.Initiativet kom från Moder Christa, abbedissa på klostret. Inbjudna till mötet var Malmö Chan Buddhist Temple, Judiska Församlingen i Malmö, norrschamanen Jörgen I Eriksson, syster Thérèse Arkbrant från Rögle kloster, Svenska kyrkan, Lunds stift m.fl.

Syftet med mötet var att öppna upp för samtal kring hur vi tar ansvar för planeten. Varje talare kom med sin religiösa tradition. Mötet var öppet för alla och flera av oss kom för att vi är aktiva i nätverket Veto.nu. Vårt gemensamma uppdrag är att vi ska stoppa planerna på gruvdrift på Österlen.

Men uppdraget är större än så, vilket också alla som talade vittnade om. Det handlar om framtiden för vår planet. Varken mer eller mindre. Det handlar om att bryta med föreställningen om att vi kan vara ”Herrar över jorden” och ersätta den med en insikt om att vi människor alla är en del av ett större planetärt sammanhang, där alla nivåer hänger ihop och finns i en samtidighet. Insikten om livets styrka och sårbarhet formade ordet ”tillsammans” och vittnade om behovet av ett paradigmskifte.

Vi kan självklart alla bidra genom kloka val i privatlivet men det räcker inte. Vi måste ställa krav på systemförändringar. Lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Och det som ska göras måste synkroniseras, både över politikgränser och geografiska gränser.

I våras kom Klimatpolitiska Rådets genomgång av landets klimatpolitik. Klimatpolitiska rådet är ett oberoende tvärvetenskapligt expertorgan som utvärderar om regeringens samlade politik leder mot målet om noll utsläpp år 2045.Kritiken i rapporten var förödande. Samordningen brister, en del politik leder helt fel och alldeles för lite satsas på det som leder rätt. Rådet rekommenderade nya styrmedel och större satsningar plus att politikområdena ska gå i takt. Slutsatsen var att all samhällsplanering måste göras i enlighet med klimatmålen.

Slutsatsen måste då rimligen också bli att den ekonomiska politiken måste underställas klimatmålen, på alla nivåer!

Av det har vi inte sett någonting. Ännu. Om några dagar, den 18 september, presenterar regeringen sin budget. Mycket av innehållet har redan portionerats ut i media men inget hittills tyder på att vi får se de genomgripande förändringar av den ekonomiska politiken som faktiskt behövs. Vi behöver ställa om – från ett system som bygger på vinstnytta och konkurrens, till ett system som är tillväxtkritiskt och icke-exploaterande, som premierar samhällsnytta, samverkan och global rättvisa.

När den parlamentariska politiken står handfallen och lomhörd gäller det att vi formulerar oss och formerar oss. Tillsammans!

Gudrun