Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

Feministbrev 163 – Boken, bildningen, biblioteken | Gudrun Schyman
4199
post-template-default,single,single-post,postid-4199,single-format-standard,qode-quick-links-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,side_menu_slide_from_right,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-14.2,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.3,vc_responsive

Feministbrev 163 – Boken, bildningen, biblioteken

”Vi lever i en era som domineras av industrier där rätten att tjäna pengar, till vilket pris som helst, sällan utmanas. Mänsklighetens utmaning är, mer än någonsin tidigare, att inte visa herravälde över naturen – utan över oss själva.”

Kloka och dagsaktuella ord formulerade av forskaren och författaren Rachel Carson redan år 1962, i samband med att boken ”Tyst Vår” publicerades. Den handlade om bekämpningsmedlet DDT:s katastrofala inverkan på både växtlighet, djur och människor och fakta i boken gav upphov till ett miljöpolitiskt uppvaknande.  1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Flera miljöorganisationer, t.ex. Greenpeace och Jordens vänner, grundades kort efter att boken kom ut och talar själva om bokens roll för miljörörelsens uppvaknande.

Bokens roll, bildningens roll, folkbildningens roll, folkbibliotekens roll, folkrörelsernas roll. Jag tänker att vi behöver tala mer om detta. Själv minns jag Per Kågessons bok ”Stoppa Kärnkraften” från 1973 som en ögonöppnare. Den kom att följas av fler. För det som hände var att i takt med att kritiken mot kärnkraften växte så fungerade kunskapen mobiliserande. Före kärnkraftomröstningen (1980) fanns det kärnkraftskritiska och energiintensiva studiecirklar i snart sagt varenda buske och kvarter. Kunskapen gav oss ökad medvetenhet, medvetenheten la grunden för handling, organiseringen tog form och en folkrörelse, Kärnkraft – Nej Tack!,föddes.

Jag var med, som ordförande på Österlen, vice ordförande i Kristianstads län och så småningom ledamot i nationella styrelsen. Vi vann inte folkomröstningen men vi vann slaget om problemformuleringen. Vi synliggjorde att det inte bara handlade om kilowattimmar utan kärnkraftens hela livscykel. Från brytningen av uran, utsläppen från slagghögarna, de farliga transporterna, den osäkra driften, fram till den olösta frågan om lagringen. Och, inte minst, vi synliggjorde kopplingen kärnkraft – kärnvapen.

Folkomröstningens vinnande linje, linje 2, var tvungna att erkänna att kärnkraften var ett dåligt energialternativ. Därför skulle den bara finnas under en övergångstid för att sedan avvecklas. Det skulle vara klart år 2010 enligt beslut i riksdagen. Nu skriver vi 2019.

Men hade inte det tydliga motståndet funnits, organiserat i Nej-tack-rörelsen, hade vi haft landets kuster fullsmetade med kärnkraftverk vid det här laget. Den trångsynthet, det kunskapsförakt och den naiva teknikoptimism som då präglade både näringsliv och borgerliga politiker (och som verkar återuppstå inom politiken!) hade annars drivit igenom ett gigantiskt kärnkraftsprogram som nu hade stått i vägen för den akuta omställning som krävs.

Och det finns fler exempel förstås. Lokalt, regionalt och globalt går människor samman, skaffar sig kunskaper, organiserar sig och tar makten att förändra. Grunden är kunskap. Det är därför vi behöver tala om bokens roll, bildningens roll, folkbildningens roll, folkbibliotekens roll.

I Sverige finns det en Bibliotekslag. Utgångspunkten för lagen är att biblioteken tillhör det demokratiska samhällets infrastruktur. Men sedan 1995 har mer än en fjärdedel av landets folkbibliotek och filialer försvunnit, och nedläggningarna fortsätter i oförminskad takt. Enligt Skollagen ska alla elever ha tillgång till ett skolbibliotek. Men bara hälften av eleverna har bibliotek med minst en halvtidstjänst. 77 kommuner har inga vettiga skolbibliotek alls. Där hänvisar de ansvariga till en skräpig hylla i en korridor eller ett låst förråd i källaren.

De senaste årens samhällsutveckling med demokratifientliga opinioner, polarisering och förfalskad information ger biblioteken en nyckelroll i försvaret av det öppna samhället.

I en artikel i DN i våras (https://www.dn.se/debatt/nedlaggningen-av-vara-bibliotek-maste-stoppas/) skriver företrädare för Sveriges författarförbund och nio författare om detta och riktar bl.a. en uppmaning till oss alla:

  • Vi uppmanar alla landets invånare att tillsammans med Sveriges Författar­förbund slå vakt om biblioteken i en tid när angreppen mot det öppna samhället växer. För varje nedlagt bibliotek måste det öppnas minst ett nytt. Håll demokratin levande – utveckla biblioteken!

Så – använd sommaren till läsning. Gå och låna på biblioteket. Kulturaktivism helt enkelt!

Trevlig sommar!

Gudrun