29 maj Feministbrev 150 – Nu vänder vi valvindarna!

Nu vänder vi valvindarna!

Jag är inspirerad. Hör och häpna. Hur är det möjligt i denna dystopiska tid? Jo jag är inspirerad av folkomröstningsresultatet på Irland, av de stora tyska protesterna mot det nationalistiska partiet Alternativ für Deutschland, inspirerad av att vi här i Sverige äntligen fått en modernisering av sexualbrottslagstiftningen genom en samtyckeslag (så länge som vi arbetat för det!), inspirerad av det oförtröttligt arbete som så många gör för att de flyktingar som kommit hit till oss ska få möjlighet att stanna, inspirerad av att miljöfrågorna enligt mätningar faktiskt är den viktigaste frågan för majoriteten av väljarna och, sist men inte minst, inspirerad av att vi/F! lyckats med att samla inmer än 10 000 namnunderskrifter till stöd för ett nytt pensionssystem, med bl.a. en omedelbar höjning av lägsta pensionen. Vi firade med Mors-Dags-fika på flera torg runt om i landet i söndags och i Stockholm (Mariatorget) hade vi support av både Benny Andersson och Malena Ernman. Ljuv musik och kärlek i luften

Min slutsats är att vi som längtar efter förändring, vi som ser på samhället och världen och vet att vi kan bättre, vi som inte kan vänta utan vill vara en del av den förändring som måste ske, det är nu vi ska stiga fram.

Titta på den här bilden:

(GAL = grön, normkritisk, stärk mänskliga rättigheter, TAN= tradition, normer, nationalism, militarism)

Ungefär så här, som på bilden, säger valforskarna att det politiska landskapet ser ut. Jag skulle vilja placera S närmare mitten och längre ner på GAL-TAN-skalan, särskilt efter den senaste tiden utspel som domineras av militarism, nationalism och en auktoritär och repressiv människosyn, men just här är det en annan sak som jag vill diskutera.

Hur ska vi kunna få en representation i Riksdagen som kan vara garant för att utvecklingen går åt det håll som vi feminister, antirasister och miljö- och människorättsaktivister tycker är rätt håll? Med möjlighet att utforma en politik som tar miljö- och klimatfrågorna på allvar, som vill värna och utveckla den generella välfärden, som vill att människor på flykt ska mötas av ett värdigt mottagande med permanenta uppehållstillstånd och rätt till familjeåterförening, som vill se en modernisering av arbetslivet med både trygga jobb, rätt till heltid, jämställda löner och sänkt arbetstid, som inser att det största våldet som pågår just nu inte riktas mot landets gränser utan mot kvinnor. #metoo-rörelsens berättelser visar på ett vardagens slagfält där män med makt systematiskt använder den, i sexualiserad retorik och praktik, mot kvinnor med mindre makt. På alla nivåer i samhället. Också i namn av heder.

Vi som vill ha både jämlikhet, jämställdhet och hållbarhet och som förstår att allt detta hänger ihop, hur ska vi agera i valet? Det enklaste svaret borde vara ”tillsammans”. Jag har föreslagit samtal mellan F!, V och MP men hittills har ingen nappat. Jag hoppas fortfarande.

Det scenario som måste undvikas är att MP åker ur, F! kommer inte in och V är ensamt kvar i rutan vänster-GAL (se bilden). S kommer att söka samarbete i mitten och kan säkert tänka sig ensataka uppgörelser med M också, särskilt i asyl- och flyktingpolitiken. V kommer att placeras i en frysbox, utan möjlighet att påverka. Det paradoxala kan inträffa att V får mer röster än tidigare men betydligt mindre, för att inte säga inget, att säga till om.

Om MP är kvar i Riksdagen finns det större chans till samarbeten men samtidigt har vi sett hur MP:s ledning varit beredda att sälja ut partiets hjärtefrågor för möjligheten att få regera, vilket gör att det finns risk att även ett MP över 4% dras in i mitten och accepterar ett V i frysboxen.

Slutsatsen blir att det är F! som är garanten för att det ska kunna bli en politik i riksdagen som tar miljöpolitiken på allvar, håller tillbaka attackerna mot mänskliga rättigheter, som vänder nationalismen ryggen och som på allvar tar sig an både rasism, sexism och alla andraformer av diskriminering och som är beredda att radikalt omfördela både makt och pengar.

Vi (V, MP, F!) kommer ha egna listor i valet, vi tycker ju inte lika om allt (!), men är det inte dags att vi också höjer blicken och ser oss själva i ett större politiskt sammanhang? Jag tycker det. Jag tror faktiskt att vi behöver varandra. Det är hög tid att vända valvindarna i rätt riktning!

Gudrun

P.S. Ni har kanske sett att riksdagens partiledare har utrymme i SVT för ett ”Tal till Nationen”. Feministiskt initiativ får inte vara med så vi gör vårt eget. Här kan ni lyssna på mitt tal: https://www.youtube.com/watch?v=v3fC-PRHW4g&feature=youtu.be. D.S.