28 feb Feministbrev 137 – Dags för pensionsaktivism!

Skriv ”Retur avsändaren” på det orangea kuvertet och lägg till ”Gör om, gör rätt!”

I förra veckan var Stockholms T-banestationer tapetserade med ett budskap från Pensionsmyndigheten. En tecknad ung kvinna, i snygg dräkt och exemplariskt korslagda ben säger – Lugn, det här med pension är enklare än du tror. Om du jobbar, betalar skatt och har tjänstepension så har du oftast gjort det viktigaste (https://www.pensionsmyndigheten.se/).  Kampanjen sammanfaller med att det orangea kuvertet kommer i brevlådorna.

Att pensionsmyndigheten manar till lugn är förståligt. För många kommer pensionsbeskedet nämligen som en chock.  Men är det inte lite väl magstarkt av myndigheten att mana till lugn när vi vet att över 230 000 pensionärer i Sverige lever under EUs fattigdomsgräns? När vi vet att den allmänna pensionen snabbt urholkas och när vi vet att klyftorna mellan olika grupper i samhället inte bara cementeras utan fullkomligt exploderar när vi går i pension?

Dagens pensionssystem är ett försäkringsmässigt fiasko.  Det är näst intill omöjligt att förstå hur stor din pension kommer att bli. Systemet bygger dessutom på att det enbart är lönearbete som avgör hur stor pensionen blir. Det förutsätter att alla både kan och vill jobba heltid hela sitt vuxna liv, utan avbrott. Men även om du har förmånen att bli erbjuden en fast välavlönad heltidsanställning med kollektivavtal och tjänstepension så kan du inte vara lugn ändå. Blir du sjuk, arbetslös eller prioriterar omsorg av barn eller åldrande föräldrar så går det ut över pensionen.

Mer än hälften av de kvinnor som idag går i pension blir fattigpensionärer och därmed beroende av garantipension, med en slutpension långt under EU:s gräns för fattigdom och med en ekonomi som ligger under studenternas. Aldrig har så många kvinnor blivit så ekonomist beroende av sina män (eller samhället) som efter pensioneringen. Och detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Hyckleriet når nya höjder.

Dessutom – unga måste tidigt jaga fasta jobb med tjänstepension för att inte riskera fattigdom senare i livet. Full pension kräver 40 års arbete eller bosättning i Sverige vilket gör att även utrikes födda blir hårt drabbade, där de utlandsfödda kvinnorna får det allra tuffast.

Pensionen borde naturligtvis ge så många som möjligt en ekonomisk grundtrygghet livet ut och inte som nu skyffla över allt större ansvar på individer och arbetsgivare i form av tjänstepensioner, premiepension och individuellt sparande.

Det som skulle kunna skapa lugn är ett pensionssystem som är förutsägbart och som motverkar, i stället för permanentar, dagens diskriminering på arbetsmarknaden och i lönebildningen. Då måste pensionssystemet reformeras och det är inte svårt att se vad som behöver göras:

–          Låt  pensionspengarna stärka det allmänna pensionssystemet istället för att de satsas på spekulation på börsen.

–         Låt den allmänna pensionen grundas på den genomsnittliga inkomsten under de 20 bästa åren (av 30) så barnår, studier, arbetslöshet och sjukdom ska inte straffa sig i pensionskuverten.

–         Höj garantipensionen  åtminstone till EU:s nedre gräns för fattigdom, i dagsläget 11 830 kronor per månad.

Idag är de här frågorna inlåsta i det som kallas pensionsarbetsgruppen. Där ingår alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet och SD. Gruppen har högtidligt lovat varandra att inte genomföra några förändringar i systemet med mindre än att alla är överens. Det omöjliggör en konstruktiv, öppen och demokratisk debatt. Därför måste arbetsgruppen upplösas så diskussionen kan föras i god demokratisk ordning.

För att få ett jämställt och hållbart pensionssystem kan vi alltså inte vara lugna utan tvärt om – vi ska hetsa upp oss! Ett sätt är att nu, när det orangea kuvertet kommer, skicka tillbaka det med påskriften ”Gör om, gör rätt!”

Gudrun

Ps

vill du veta mer om hur pensionssystemet fungerar så finns det är utmärkt rapport här: http://feministisktinitiativ.se/pensionsrapporten/