Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

Feministbrev 92 – Tala om kärleken!

Året som gick? Å ena sidan – ekonomism, teknokratism, paternalism, konsumism, individualism, konservatism, kapitalism, militarism, despotism, fascism, nationalism, rasism, sexism.
Å andra sidan – strukturella analyser, krav på jämställdhet, helhet och hållbarhet, försvar av mänskliga rättigheter, störtade diktaturer, patriarkala piedestaler i gungning, gryende feministisk organisering och krav på politisering. Kommande mobilisering.

Hoppet är starkare än hatet!
Det finns ett grundläggande fel i hur vi lever. Lyssna t.ex. på radion. Parallellt med krisrapporter om smältande isar i Arktis hör vi förhoppningar om att julhandeln ska slå rekord – igen! Undertexten i julens glada budskap är att vi alla ska vara med och höja handelns omsättning. Här och nu konkurrerar med där och då. Här och nu vinner. Ett lysande tillfälle att visa på sammanhang och samband försvinner i konsumtionshysteri. Konflikten presenteras inte, problemen översätts inte till politiskt språk och då finns heller inga ställningstaganden att göra. Varken privata eller politiska. Vår gnagande oro och våra motstridiga känslor kanaliseras i stället i nya drömmar om konsumtion och konsekvensen blir krympande horisonter. Näsan ska ner i navelluddet, problemen lösas vid köksbordet, i den lilla kärnfamiljens hägn. Politiskt stöd utlovas till det parti som lovar mest till de som redan har det bäst eller till det parti som har resoluta krav på att rensa upp i befolkningen så att vi slipper allt som går att definiera som “olika”. Lag och ordning. Lugn och ro och kristen tro.
Motstånd växer ur en nödvändighet. När stora system brakar ihop i en samtidighet bli sambanden tydliga. Ekologi och ekonomi är bara ett exempel. Klimatkrisen och den ekonomiska krisen är samtidig och sammanflätad. En global ekonomi som bygger på en ständigt ökande materiell konsumtion är inte ekologiskt hållbart. Det ser vi nu. Och vi ser också hur ekonomins överhöghet dränerar demokratin. Folkvalda statschefer ersätts med teknokrater som bankerna utser. Det bäddar för fascism och nationalism, rasism och sexism. Vi ser och vi hör och vi ska varken blunda eller vara tysta. Tvärtom ska vi tala. Vi ska höja rösten för att bryta den stundtals förlamande känslan som infinner sig när vi ser hur orättvisor ökar, otrygghet sprider sig och privatisering och avpolitisering nästan nästlar sig in i våra hjärtan. När vi känner oss inträngda i ett hörn behöver vi ta ett stort kliv framåt. Modigt vara ödmjuka och visionära på samma gång. Privata och politiska samtidigt. När verkligheten gör oss splittrade behöver vi hitta helheten.
Därför ska vi tala om KÄRLEKEN! Då menar jag inte tonårens längtande blickar och hjärtklappande mobilsamtal. Inte heller den bultande och pockande kärleken, den sexuellt upphetsade och stundtals svindlande fysiska kärleken. Inte heller tänker jag på passionens kastvindar och heta möten. Nej jag tänker på den kravlösa, helt förutsättningslösa och villkorslösa kärleken. Den som inte förs upp på något eller någons balanskonto. Den som står fri från alla former av ägande och maktanspråk. Där jag inte är “din” och du inte är “min”. Den kärlek som varken har kön eller ålder och som vågat resa sig ur det patriarkala dominanstänkandets träsk, som förstått sig själv som gåva och insett glädjen i att ge.
Som i den djupa kärleken inför barnet. Vi älskar för att vi vill och för att vi vet att det är förutsättningen för livet. Vi älskar inte för att få något tillbaka. Det är samma kärlek som vi upplever när vi vågar se oss själva i andra och känna igenom varandra. Det är den kärlek som i församhälleligad form kallas solidaritet. Där ett Jag måste stötas och blötas mot ett Du för att vi ska växa i förståelse av Oss och vilka Vi är. Kärleken som ger oss mod att höja blicken och vågar visa vår storhet som människor – att vi har förmågan föreställa oss någonting annat än det som just nu är!

God Jul och Gott Nytt feministiskt År!