Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

Feministbrev 91 – Rasism och antifeminism går hand i hand | Gudrun Schyman
150
post-template-default,single,single-post,postid-150,single-format-standard,qode-quick-links-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,side_menu_slide_from_right,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-14.2,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.3,vc_responsive

Feministbrev 91 – Rasism och antifeminism går hand i hand

Det löper en röd tråd mellan Anders Behring Breiviks föreställningsvärld, framväxten av nyfascistiska partier i Europa, inskränkningar av kvinnors rättigheter och det ökande anonyma näthatet mot feminister. Hur hänger rasism och fascism samman med antifeminism och misogyni (hat mot kvinnor)?
Det här var frågor som avhandlades i ett angeläget scensamtal under MR-dagarna i Göteborg i förra veckan. Deltagare var förutom jag själv Maria Sveland, författare, bl.a. till en bok om hatet mot feminister som kommer ut i mars 2013 och Daniel Poohl, chefredaktör för tidningen EXPO. Kristina Ljungros, förbundsordförande i RFSU, ledde samtalet. Jag vill gärna förmedla en del av det som sades. I den utveckling vi ser nu, både i Europa och i Sverige, tycker jag att det är helt nödvändigt att vi belyser sambandet mellan rasismen och antifeminismen ännu mer. Här kommer därför lite anteckningar:
SD:s framgångar i Sverige ska ses ur ett Europeiskt perspektiv. Där har högerextrema partier funnits länge, t.ex. Front National (Le Pen) i Frankrike. Man kan säga att SD:s intåg i politiken/riksdagen innebär att Sverige “normaliseras” i förhållande till övriga Europa.
De högerextrema/fascistiska/nazistiska partierna har alla det gemensamt att de:
– Kräver “hårdare tag”, slut med “daltet”, ungdomar till fängelse, osv.
– Är bärare av en antietablissemangskultur
– Värnar den egna gruppen, t.ex. vill SD att samhället ska bygga på tydliga svenska värderingar (vad det nu är?)
– Hävdar att olika människor/kulturer/grupper inte klarar att leva tillsammans – att hålla isär blir en grundregel
– Strävar efter homogenitet i alla lägen
– Bygger sin politik på en ytterligt värdekonservativ familjepolitik, byggd på lika värdekonservativa könsroller

Det som sker nu är ingen “ny våg” över Europa. Partierna har funnits sedan 90-talet. Deras framgångar har varierat. Partierna har en klar övervikt av män i sina organisationer. Råbarkad rasism har ersatts av stylad värdekonservatism. I Sverige ser vi hur SD blir mer och mer accepterat som parti (stigande opinionssiffror) och deras problemformuleringar sugs upp av andra, t.ex. SVT:s partiledardebatt där en av frågeställningarna var “Hur mycket invandring tål Sverige?”.
Vad som oftast inte redogörs för, varken här eller i Europa, är partiernas syn på kvinnor och hbtq-personer. SD (Sverige) kräver som enda parti att abort efter graviditetsvecka 12 ska förbjudas. I dag har kvinnor i Sverige rätt att göra abort fram till utgången av 18 veckan. Partisekreteraren Björn Söder har hävdat att en “normalisering” av hbtq-personer kommer att leda till att vi börjar acceptera tidelag och pedofili (http://www.rfsu.se/sv/Sex-och-politik/Debatt/Debattartiklar/SDs-familjepolitik-extremast-i-Sverige/, och SD motsätter sig i linje med detta homosexuellas möjligheter att gifta sig och att adoptera barn.
Vi ser samtidigt hur SD relativt oemotsagt kidnappar både jämställdheten och försvaret för hbt-gruppen. Den “svenska” jämställdheten ska försvaras genom att vi inte ska släppa in människor från länder som inte erkänner kvinnors rättigheter. Stoppa invandringen blir alltså svaret på hur vi ska komma fram till jämställdhet. De “svenska” hbtq-personerna ska försvaras genom att vi inte släpper in personer som kommer från länder där hbtq-gruppens rättigheter inte erkänns. Stoppad invandring blir alltså svaret på hur vi ska stärka “svenska” hbtq-personers trygghet.
Partier som har sin ideologiska utgångspunkt i fascism/ nationalism/värdekonservatism kan alltså annonsera sig som jämställdhetsivrare och försvarare av diskriminerade grupper, som ett sätt att stärka nationen, “svenskheten”. Det betyder att kvinnor som t.ex. lever med män som är av annat ursprung är förrädare. På samma sätt som kvinnor överlag utmålas som svikare och förrädare när vi inte förstår att uppfostra männen till krigare för de nationella och etniskt rena intressena (Breivik). Feminister förstör barnens uppfostran. Så här svarar SD:s Therese Borg på en fråga om genuspedagogik i en intervju (http://sdkvinnor.se/2011/11/04/intervju-med-therese-borg/): “Det extrema ligger i att bedriva en pedagogik som syftar till att ta bort barnens rätt till en trygg identitetsutveckling. När ord så som han och hon ersätts med hen, när barn uppmuntras att bete sig tvärt emot det typiskt kvinnliga och manliga istället för att möta acceptans för de individer de är, så är vi ute på farliga vägar. Detta är att experimentera med barnens identitets-utveckling, det är att sätta den normala socialiseringsprocessen ur spel, och vad som kan komma att bli följderna har vi ännu inte sett. Övergrepp anser jag är en passande beskrivning på en extrem form av pedagogik.”
På SD:s hemsida kan man läsa att “. . . det är Sverigedemokraternas uppfattning att det existerar medfödda skillnader mellan de flesta män och de flesta kvinnor som går bortom det som kan observeras med blotta ögat. Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra . . . ”
Bilden är klar: Kvinnan är komplement, viktig som föderska och fostrare för nationella värden. Mor, maka och madonna, med reducerade mänskliga rättigheter. Framför allt är kvinnan något annat än mannen. Den bärande idén i den patriarkala maktordningen är att hålla isär. Den bärande idén i rasismen är att hålla isär. Grundbulten i konstruktionen av ett “vi” och ett “dom” är isärhållandet. Mekanismerna är de samma inom alla former av diskriminering och särskilt tydliga i rasismen och antifeminismen. Kvinnohat, homofobi, rasism, fascism och nationalism går hand i hand. Därför ska vi inte förvånas över att feminismen attackeras samtidigt som rasismen och homofobin tillfälligt fått luft under vingarna. Tvärtom – vi ska synliggöra sammanhangen och förklara sambanden. Framför allt ska vi arbeta tillsammans – antirasister, hbtq-aktivister och feminister. Tillsammans ska vi utmana både mansdominans och heteronormer. Inför de viktiga valen 2014 (EU-valet och Riksdagsvalet) hoppas jag vi kan samlas under parollen “In med feministerna – ut med rasisterna!”
Gudrun