Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

Feministbrev 87 – Bli inte en marionett för män med makt!

I måndags startade en ny omgångav den danska serien “Borgen”, där nu Birgitte Nygård blivit statsminister. Jag följde inte serien förra gången men nu började jag titta. Danskarna är bra på serier. Så också denna gång. Väldigt realistiskt skildras hur Brigitte Nygård, som fått väljarnas mandat att ta hem de danska soldaterna från ett meningslöst krig i Afghanistan, nu förvandlas till krigsförespråkare med mer kanoner och fler soldater på dagordningen. Vilket hon naturligtvis får hela folketingets stöd för. Även regeringskollegornas, också de från antikrigspartier. Makten blir viktigare.

Hur gick det här till då? Från krigskritiker till krigsförespråkare? Det skildras trovärdigt med män med makt som sätter dagordningen. Oppositionsledaren som lurar i vassen får rollen som den som får henne att vackla. Ett upptrappat krigsläge med flera dödade danska soldater kräver resolut handling. Stasministern utmålas som handfallen. Genom att locka med stöd för försiktighet och fördröjning av tillbakadragandet och sedan förneka stödet tvingar oppositionens man fram en total omsvängning. Supporter är överbefälhavaren. Han som säger sig sakna privata åsikter men som skriver ut receptet på hur många nya soldater och hur mycket nytt krigsmateriel som behövs och som under täckmantel av att vara en “neutral” rådgivare driver fram en traditionell militaristisk eskalering av konflikten. Vid sidan av detta finns också de maktlösa aktörerna. En kvinna från en Afghanistans NGO som propagandistiskt talar om hur de danska soldaternas närvaro stärkt kvinnors rättigheter. En pappa till en av de stupade soldaterna som gripande förstår att hans son, mitt i meningslöshetens strider, i alla fall funnit mening i ett påstående om att 86 000 barn ska ha räddats till livet genom utländsk militär närvaro. Gripande halmstrån men otillräckligt att hålla sig i om man vill förstå helhet, sammanhang och struktur.

Just detta försvinner ur statsministerns synfält. Hon ser inte helheten. Hon ser inte maktmönstren. Hon lyssnar på den som låter mest vederhäftig men lyfter inte blicken. Hon är uppenbart ensam i männens maktvärld. Dessutom övergiven av sin egen man därhemma. Hon biter ihop på alla plan. Skriver under skilsmässopapprena och skriver under regeringsbeslutet om mer trupp till Afghanistan. Bägge gångerna med kommentaren: – Ibland måste man göra sådant som man inte vill.

Tänk om hon istället bestämt sig för att skaffa en strategi för att få gjort sådant som hon faktiskt vill! Det som hon fått väljarnas mandat för att genomföra. Tänk om hon satt ihop en grupp personer runt sig som hade förmågan att tillsammans med henne analysera de maktstrukturer som finns i det som nu är hennes arbetsfält – den regeringspolitiska arenan.

Jag är övertygad om att ju mer vi vet om hur maktstrukturerna ser ut, ju tydligare vi kan rita in dem på kartan, desto större möjligheter har vi att nå målen. Som i orientering. Karta och kompass. Alltså kunskap. För att slippa gå vilse behövs det utbildning. Därför har jag, tillsammans med Amanda Mogensen, startat en kurs. Ur inbjudan:

Rävåkra Maktakademi är ett nystartat initiativ under ledning av Gudrun Schyman. Vi möts för reflektion och inspiration. Vi hämtar andan genom kreativa möten. Vi ökar vår kunskap genom dialog. Rummet kan både vara inne och ute. Det begrepp som står i centrum är Makt. Makt och mod. Makt och möjlig förändring. Det handlar om strukturell analys, genuin frustration och kollektivt handlande. No man is an island och ingen kvinna heller. Strategier för överlevnad låter drastiskt men det handlar om livet. Om att få tillgång till vår fulla mänskliga kapacitet, bortom normerande hierarkier och kvävande stereotyper. Befrielsen måste börja och för att nå framgång måste vi vara listiga. Som räven. Programmet riktar sig till dig som arbetar i ledande position inom offentlig, privat eller ideell sektor. Mer info om anmälan och pris finns på www.maktakademi.se.

Alla är välkomna och jag skickar naturligtvis en inbjudan till Birgitte Nygård också 

Gudrun

Tags: