Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

Feministbrev 82 – Tidsandan håller andan | Gudrun Schyman
201
post-template-default,single,single-post,postid-201,single-format-standard,qode-quick-links-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,side_menu_slide_from_right,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-14.2,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.3,vc_responsive

Feministbrev 82 – Tidsandan håller andan

Äldreomsorgen har debatterats flitigt den senaste tiden. Avancerad skatteplanering kritiseras samstämmigt. Regeringen hotar med lagstiftning och Carema ber hela Sverige om ursäkt. Och visst behövs det att någon anbefaller räfst och rättarting bland bonusar och smarta skattekonstruktioner. Men var ligger ansvaret för kvaliteten egentligen? Jo i kommunerna. Det är där beställningarna görs. Det är där verksamheten utförs. Det är där kvaliteten ska kontrolleras. Och ansvaret finns hos regeringen, som reglerar bidragen till kommunerna.

Sedan lång tid, med början redan under den socialdemokratiska regeringen, har det funnits en utveckling inom äldreomsorgen där man tydligt kalkylerat med en ökning av anhörigvården. Det finns utredningar sedan 90-talet som visar på den här utvecklingen. .Timmarna (för anhörigvård) går upp. Tryggheten (i form av personal) går ner.

Kommunals ordförande Anneli Nordström har tagit upp den här frågan under hösten. Efter alla samtal hon haft med personal inom hemtjänst och på äldreboenden säger hon att det som saknas i dagens äldreomsorg är tid. Tid för det mest basala. Tid för att låta alla gå på toaletten varje dag i stället för att använda blöjor åt alla hela dygnet. Tid för att låta den gamla människa som kan, klä sig själv med lite hjälp i stället för att dra på dem kläderna. Tid att lämna rapporter mellan personal på olika skift. (Dagens Arena, 2011-12-13)

Tid är pengar och resurserna till äldreomsorgen har minskat allt sedan 1980-talet, trots att andelen äldre har ökat. När tiden inom äldreomsorgen inte räcker till måste behoven tillgodoses på annat sätt. När allt färre får den äldreomsorg de behöver läggs ansvaret tillbaka,
på anhöriga. Enligt Kommunal har c:a 100 000 personer gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda en anhörig. Det är tid som kostar pengar. Anhöriga får lägre inkomster, otryggheten och stressen ökar för alla inblandade.

Den absoluta majoriteten anhöriga som vårdar är kvinnor. Det vet vi. Det är kvinnor i alla led inom äldreomsorgen. Det är döttrar och svärdöttrar som både arbetar obetalt och betalt. För det mesta (men inte alltid) är det döttrar med relativt låga inkomster det handlar om. Andra kan numera kalla in RUT. Hon försörjer inte sällan sina egna anhöriga i ett annat land, i en annan del av världen. Där tar t.ex. hennes mamma hand om både RUT:s egna barn och en åldrig anhörig.

När de gemensamma trygghetssystemen sviktar rämnar tilliten. Tilliten har ett helt annat värde än tillväxten. Tillväxten kan mätas i siffror men det går inte med tilliten. Den ligger inte i plånboken eller portmonnän, den sitter inte på ett bankkonto. Den sitter i hjärtat. I våra relationer till varandra. I vår förmåga att se oss själva i andra. Tilliten växer genom tid. Tid för samvaro. Tid för gemenskap. Tid för kärlek. Just den tiden som saknas inom äldreomsorgen och på så många andra ställen.

Tidsandan har blivit en tid då vi inte hinner andas. Eller då allt fler tiger och håller andan. Det måste bli ett slut på det. Nästa år tar vi alla ett djupt andetag och höjer rösten!
Till dess God Jul och Gott Nytt År

och glöm inte:

“Styrkan beror inte på den fysiska kapaciteten,
den beror på den okuvliga viljan” Mahatma Gandhi

Gudrun

Tags: