Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

Feministbrev 77 – Myter om feministiska framsteg skapar nya myter | Gudrun Schyman
261
post-template-default,single,single-post,postid-261,single-format-standard,qode-quick-links-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,side_menu_slide_from_right,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-14.2,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-6.0.3,vc_responsive

Feministbrev 77 – Myter om feministiska framsteg skapar nya myter

När Per Ström lanserar sin bok “Sex feministiska myter” hyllas han av förvånansvärt många (män). Alla kanske inte delar alla hans åsikter men han framställs som modig eftersom han vågar ifrågasätta att det finns en könsmaktsordning. En ledarskribent i en större dagstidning menade entusiastiskt att ” Det genusindustriella komplexets problemformuleringsprivilegium behöver utmanas.” och flera andra kräver att vi som opponerar oss ska bemöta Ström sakligt.

Svårigheten med att bemöta Ström sakligt är att han saknar sakligt underbyggda argument. Det finns fakta och forskning i en stor omfattning som alla visar samma sak: det finns ett mönster av maktfördelning i samhället, där kön har grundläggande betydelse. Män som grupp har mer makt och inflytande, på kvinnors bekostnad. Vi är många som på fullt allvar menar att detta är orimligt och att det i grunden är ett stort demokratiproblem.

Det samhällspolitiska målet Jämställdhet har länge varit varje regerings uttalade mål, oavsett politisk färg. Målet, som det är formulerat nu, är att vi ska ha lika mycket makt att forma våra liv, oavsett kön. Texten finns på regeringens hemsida, Det är alltså ett samhällspolitiskt mål och det handlar om makt. Makt är alltid en relation. Har någon grupp mer makt så är det på någon annan grupps bekostnad.

Precis som klassamhället har sina konflikter så har också ett samhälle präglat av en stabil könsmaktsordning sina konflikter. Konflikterna visar sig i allt från strukturellt och sexuellt våld till lönediskriminering. Det är just de här konflikterna som Ström tar som intäkt för att förklara att kvinnors underordning är en myt och i själva verket ett resultat av fria val.

Om förväntningarna i samhället är att kvinnor ska ta huvudansvaret för föräldraskapet försöker de flesta leva upp till det, även om man kanske skulle vilja göra på ett annat sätt. För det straffar sig att gå emot strömmen. Kvinnor som arbetar tidigt efter barnafödande får höra att de är “dåliga mödrar” och män som är hemma länge kan få höra på jobbet att de är “kärringar”. Män har svårt att fullt ut bli respekterade som föräldrar vid separationer och vårdnadstvister. Kanske både mamma och personalen inom socialtjänsten har föreställningar om att “mamma är alltid bäst”. En individualiserad/delad föräldraförsäkring skulle därför vara ett stort stöd för att stärka gruppen män i deras roll som föräldrar.

Men det förutsätter att man vågar ifrågasätta “friheten” i de val som idag resulterar i att kvinnor tar ut den absoluta merparten av föräldraförsäkringen.

Att konstatera att individens fria val är kringskuret av kollektiva förväntningar och normer är inte detsamma som att fördöma enskilda individer, men att låtsas som att vi som individer är opåverkade av samhällets strukturer är att grovt vilseleda varje individ.

Svagheten i Ströms m.fl.:s resonemang är just att han (de) utgår från att vi redan lever i ett samhälle som är befriat från patriarkala strukturer. Detta eftersom vi så länge har sagt att vi vill ha jämställdhet. Alltså, menar Ström, måste det vi nu ser av könsbaserade konflikter vara en följd av andra, “nya”, maktmönster, påtvingade av “feministerna” och där det i själva verket är mannen som är förtryckta.

På YouTube finns ett samtal mellan Per Ström och Pelle Billing där de menar att de gamla normerna försvunnit (typ kvinnan tige i församlingen, eller ?!) och att det i och för sig är bra men att det nu kommit nya normer, som hindrar individerna från att komma fram och tvingar människor, framför allt kvinnor, in i fällor. Feministerna är de rosa Khmererna, säger de.

Man tar sig för pannan! Sanningen är den att både flickor och pojkar, både kvinnor och män, tvingas reducera sina individuella val och sin unika mänskliga kapacitet till följd av att de patriarkala mönstren fortfarande, så starkt, lever kvar. Synen på föräldraskapet, könsstereotypa förväntningar i skolan, den könsuppdelade arbetsmarknaden, lönediskrimineringen, våldet män emellan och mäns våld mot kvinnor, mansdominansen i näringslivet, osv. osv., är allt uttryck för de konflikter som följer i spåren av ett samhälle som ännu inte befriats från patriarkala maktstrukturer och könsstereotypt tänkande.

När Per Ström påstår sig punktera myter så förtiger han i själva verket den största av dem alla – myten om att vi har kommit så långt!