Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

Gudrun Schyman | Kära medlemmar i Feministiskt initiativ
3999
post-template-default,single,single-post,postid-3999,single-format-standard,qode-quick-links-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,side_menu_slide_from_right,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-14.2,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.6,vc_responsive

Kära medlemmar i Feministiskt initiativ

Vi har nyligen haft val och F! går in i ett nytt skede. Valresultatet var naturligtvis en besvikelse. Sanningen är att jag aldrig har överösts av så mycket sympatier som i den här valrörelsen men samtidigt aldrig hört så många vara så ängsliga. Mängder av människor bedyrade att F! var bäst. Men så kom det lilla ordet ”men”. – Men i det här läget vet jag inte om jag vågar… – Men tänk om ni inte kommer in… – Men nu måste vi rösta för att stoppa SD… Osv. Osv. Osv.

Valrörelsen och valresultatet ger en förnimmelse av hur det har gått till när andra länder gått från att värderingsmässigt vara moderna och progressiva länder till främlingsfientliga och rasistiska.  Historien upprepar sig. När rädslan styr tar människor ett steg tillbaka.

Det paradoxala är ju att även om vi fick ett uselt valresultat så har organisationen aldrig varit starkare. Vi hade kandidatlistor i runt 60 kommuner! Det betyder att det nu finns medlemmar i väldigt många kommuner som ser sig som långsiktigt engagerade, med siktet inställt på 4 år, minst. Vi har en styrelse som har organiserat sig effektivt, med undergrupper som hela tiden fylls på med nya volontärer. Kort sagt – vi har den organisation som vi saknade i valet 2014. Vi har fortsatt partistöd under mandatperioden och vi får valsedlar utdelade också i valet år 2022. Vi har tid att fortsätta bygga och ta hand om det växande politiskt engagemang som kommer att bli allt tydligare i takt med att en kommande regeringen visar sig vara kraftigt försvagad när det gäller de frågor som står på vår politiska dagordning.

Därför har jag kommit fram till att det faktiskt är just nu som är det rätta tillfället för mig att kliva av från partiledarskapet. Det har alltså inte med valresultatet att göra. Jag hade redan innan valrörelsen tanken på att sluta som partiledare. En plats i riksdagen behöver inte innebära partiledarskap. När valet gick som det gick var min första spontana tanke att det nu skulle vara svårt att sluta som partiledare Men jag har kommit fram till att det går. Vi är många som bär partiet tillsammans.

Jag ser ljust på F!:s framtid men vet av erfarenhet att det av olika skäl, inte minst p.g.a. medias roll, är svårt för andra att växa i min skugga.

Jag lämnar alltså inte partiet. Jag fortsätter med kommunpolitiken i Simrishamn, jag kommer självklart vara aktiv i den kommande EU-valrörelsen, både nationellt och på Europa-nivå, och jag finns tillgänglig för de som vill bjuda in mig till möten. Jag kommer att fortsätta arbeta opinions- och folkbildande fast i en bredare roll och i delvis nya sammanhang.

Ett sådant nytt sammanhang är den utbildningsinsats som vi beslutat om i styrelsen. Vi har sagt att vi nu, med så många nya långsiktigt engagerade medlemmar, behöver en kvartalsvis återkommande utbildning. Den kommer ta formen av F! Akademin, en utbildning för politiskt ledarskap, där både mina och andra partimedlemmars mångåriga erfarenheter kan tas tillvara och spridas. Min roll blir som ”rektor” och utvecklare av Akademin.

Det betyder, kära medlemmar, att vi kommer att få många möjligheter att ses framöver. Och – jag avgår ju inte förrän till kongressen. Jag har flera resor inbokade runt om i landet innan dess och vi har en valrörelse att göra under våren. Tillsammans!

Simrishamn den 28 oktober 2018

Gudrun Schyman

Tags: