22 jun Feministbrev 88 – Inspirerande böcker för ett feministiskt förändringsarbete!
Vilken Midsommar! Hela Skåne (tror jag) insvept i ett grått läckande molntäcke. Regnet var efterlängtat. Hela trädgårdens samlade växtlighet stod upp, hurrade och lyfte sig mot himlen. Rädisorna blev så uppiggade att de nästan lämnade grönsakslandet på egen hand och salladshuvudena krusade sig extra för varandra. För mig som varken hyllar nubbar eller grodhopp blev det en lugn eftermiddag med tid för läsning. Inga blommor under kudden alltså men väl ett inspirerat huvud ovanpå kudden! Här kommer två boktips inför sommarens sol och regn:
Katrine Kielos, ”Det enda könet”, (Albert Bonniers förlag) med underrubriken ”Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin”. Boken gör uppfriskande upp med myten om den ekonomiske mannen. Med genusglasögonen på näsan demaskerar Kielos den ekonomiska vetenskapen och härleder den ur den patriarkala världsordning som gynnar män.
Historiska exempel är bl.a. Florence Nightingale. Bilden av henne är en tyst, blygsam, diskret ängel absolut ointresserad av pengar. I verkligheten var hon en stridbar samhällsdebattör med stort intresse för ekonomi. Statistiken var hennes vapen i kampen för nytänkande inom vården. Inte den rodnande självförnekande altruism som hon i efterhand har tillskrivits. Gud och mammon är inte fiender, resonerade Florence Nightingale. Att arbetet utförs på uppdrag av Gud betyder inte att sjuksköterskorna inte ska ha betalt. Florence Nightingale slogs hela livet för bra löner inom vården. Det har vi valt att glömma bort, skriver Katrine Kielos. Vi är fast i föreställningen att antingen gör man något för pengar, eller så gör man det av empati, och den föreställningen hänger nära ihop med vår bild av könen. Män drivs av egenintresse och kvinnor är det andra som ska få helheten att gå ihop. Vi gjorde Florence Nightingale till den vi ville att hon skulle vara, skriver Kielos, precis det som mannen behövde för att hans samhälle skulle gå ihop. Att detta inte är ett långsiktigt hållbart upplägg är vi många som förstår och med den här boken har vi fått ytterligare en angelägen argumentsamling att hålla i handen.
Mats Söderlund, ”Att göra kärlek”, (Ordfront förlag). Han skriver så här om vad det är som han vill: ”När jag och min fru hade levt ihop i ungefär tio år, fått tre barn, grälat i stort sett dagligen i fem år om allt från smutsiga strumpor till sex, och när jag läst den tjugoelfte artikeln om könsmaktsstrukturerna i samhället och när vi för tredje eller fjärde gången bestämt oss för att skilja oss, kom den vändpunkt som fick mig att inse att jag själv måste skaffa mig kunskap och ta initiativ till att förändra vår situation. Det betyder inte att allt plötsligt blev frid och fröjd, det betyder inte att vi slutade gräla eller att jag plötsligt förstod allt. Inte alls, men det var först då jag började närma mig en djupare förståelse för mäns och kvinnors olika roller och arbetsbelastningar och insåg att jag själv, tvärtemot vad jag alltid hävdat och innerst inne verkligen trott, kämpade för att upprätthålla dem.”
I slutkapitlet skriver Mats Söderlund att han inte är nöjd med att bara uppfylla den traditionella mansrollens förväntningar och krav. Han är inte nöjd med att låta de patriarkala påbuden, normerna, reglerna och begränsningarna styra sitt liv. Han tänker inte låta rigida modeller för tvåsamhet och kärlek och manlighet förstöra hans liv och hans förhållande med de människor som är viktigast för honom. Han vill spränga bojorna, gå utanför ramarna och hitta en avspänd, öppen och dynamisk möjlighet att vara människa och älska sant och äkta och ödmjukt. Han har kommit fram till att det bästa och enklaste sättet att få den här förändringen är att han utgår från att han själv har fel. Det tvingar fram reflektion och eftertanke, ett aktivt lyssnande och ett kännande som omsatt i handling kan innebära just detta – att göra kärlek.
Boken är en personlig rannsakan och en forskningsresa på vägen till målet – en jämställd relation där kärleken är fri från makt och ägande. Jag hoppas innerligt att allt fler följer med på resan!
Nu tar Feministbrevet semester. Återkommer i september. Till dess – Trevlig Sommar!