25 sep Feministbrev 174 – Den patriarkala maktens egen budgetbilaga
Det finns mycket att säga om den budget som regeringen nu lagt fram. Det är historiska satsningar på reformer men samtidigt ser vi helt meningslösa skattesänkningar som t.ex. sänkt arbetsgivaravgift för unga. Det har prövats förut och utvärderingar har visat att det har en väldigt begränsad effekt på ungdomsarbetslösheten. Det blev få men för staten väldigt dyra jobb när man räknade efter. På minuskontot finns också uteblivna klimatreformer och ökad militarism.
Och fortfarande saknar budgeten skatter som skulle kunna öka den ekonomiska jämlikheten, genom att ta från toppen, där den ekonomiska standarden har ökat mest. Fastighetbeskattning och förmögenhetsbeskattning är bara två exempel.
Mycket kan alltså sägas men jag vill prata om en särskild bilaga som behöver lyftas fram i ljuset. Det är bilaga 4, med rubriken Ekonomisk Jämställdhet. I den analyseras utvecklingen av fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, fr.o.m. 1995 och framåt. Bakgrunden är det av riksdagen beslutade målet om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Ett centralt delmål är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk jämställdhet livet ut, ha samma möjligheter och förutsättningar i fråga om tillgång till arbete och samma möjligheter och villkor i fråga om såväl anställnings-, löne- och utvecklingsvillkor i arbetet. Målet har ett livscykelperspektiv, dvs det avlönaden arbetet ska innebära ekonomisk trygghet och självständighet även under pensionsåren. Det är vackert! Och borde inte vara omöjligt, särskilt inte när det är en feministisk regering som styr. För det är det väl?
Men redan innehållsförteckningen gör mig dyster. Här är några av rubrikerna;
- Kvinnor står oftare utanför arbetsmarknaden än män
- Kvinnor har kortare arbetstid än män
- Kvinnor har lägre lön än män
- Stora skillnader mellan kvinnors och mäns kapitalinkomster (män har mer)
- Kvinnor har i genomsnitt drygt 20 procent lägre disponibel (total) inkomst än män.
I sammanfattningen finns att läsa att i åldergruppen 20-64 år uppgick kvinnors arbetsinkomster i genomsnitt till 76 procent av mäns, år 2018. Sysselsättningsgraden är lägre för kvinnor än för män. Fler kvinnor än män arbetar deltid och kvinnors frånvaro på grund av föräldraledighet och ohälsa är mycket högre än mäns. Dessutom är arbetsmarknaden könsuppdelad. Med en överrepresentation av män i sektorer, yrken och befattningar blir lönen högre. Vidare står det att den utjämning av arbetsinkomster som skett mellan kvinnor och män sedan 1995 har motverkats av ökande skillnader i kapitalinkomster. Kvinnor har mindre kapitalinkomster, 46 procent av männens, år 2018. Olika tjänstepensionsavtal leder dessutom till skillnader i pensionsinkomster efter arbetslivets slut.
Från vaggan till graven alltså – fortfarande. Med jämna mellanrum kommer det förtvivlade uträkningar från aktivistorganisationer om hur lååååång tid det kommer att ta innan vi nått målen. Om vi fortsätter i den här takten. Alltså med myrsteg. Trots att lösningarna är lätta.
Vad är det som är så svårt med en individualiserad föräldraförsäkring, rätt till heltid, 6 timmars arbetsdag/30-timmars arbetsvecka, rättvisa löner mellan vården och verkstaden, servicejobb som ICA och IT, högskolejobb som psykologen och ekonomen, ett nytt pensionssystem med kraftigt höjd grundpension? Vad är det som är så svårt? Det kostar. Visst, men det är inte pengarna det handlar om. Jämställdhet och jämlikhet är produktivt. Det stärker samhållningen och tilliten i samhället. Plus alltså.
Det handlar om makt. Patriarkal makt. Bilaga 4 i budgeten.