17 apr Feministbrev 170 – Om inte nu – så när?
Vi hör om påbud om eld upphör, krig som sätts på paus, militärsjukhus som konverteras för civilt bruk. Inför ett verkligt och globalt hot, idag i form av Corona-viruset, står vapenmakten med byxorna nere!
Så när, om inte nu, måste vi på allvar ifrågasätta hela den militaristiska konstruktionen med ständig produktion av nya fiendebilder, allt för att tillgodose det militärindustriella komplexets omättliga behov av pengar och prestige. Vi borde ha förstånd nog att ha annat för oss!
Coronapandemin har tydligt visat att beredskapen för kriser inte är tillräcklig. Vården i de flesta länder har brist på skyddsutrustning. De svenska beredskapslager som avvecklats har plötsligt blivit efterlängtade.
Produktion, konsumtion, resor – allt har tvärstoppats. När världsekonomin ska byggas upp igen med mängder av stödpaket trycker experter på att det nu kan finnas en unik chans till omställning i riktning mot hållbarhet. Den brittiske ekonomen Nicholas Stern säger till the Guardian att ”det finns en möjlighet i återuppbyggnaden efter Coronakrisen att skapa en ny attityd till ekonomisk tillväxt som är en hållbar och motståndskraftig ekonomi som är mer i harmoni med naturen”. (DN)
De steg som tagits under rubriken ”EU:s gröna giv” måste bli både snabba och bestämda. För några dagar sedan var Sverige ett av tio länder som i ett öppet brev uppmanade EU att anta en ”grön” plan för återuppbyggnaden efter Corona-pandemin. I ett annat upprop har 180 politiker, företag och organisationer uppmanat till samma sak. Bland underskrivarna fanns koncerncheferna för Ikea och Volvo.
Coronapandemin visar oss också tydliga samband. Pandemin och klimatkrisen hänger ihop. Fler och fler visar på sambandet mellan skövling av skog, utrotande av arter, storskaligt jordbruk och köttproduktion, antibiotikaresistens, oreglerad handel med vilda djur och klimatförändringar. Så här skriver Johan Rockström i SvD 2020-03-29: ”Vi lever i en värld där globalt resande, handel och förtätning av liv i städer, integrerar med avskogning, miljöutarmning och global uppvärmning. Allt detta samspelar och ökar riskerna för helt nya smittor som utvecklas till pandemier.”
Samtidigt ser vi hur en global militär kapprustning slukar de resurser som vi nu behöver för omställning med målet mänsklig och planetär säkerhet. Nu om någonsin är det dags att lämna den traditionella säkerhetspolitik som bygger på ett militärt patriarkalt perspektiv där dominans, våld och militära maktmedel är de centrala delarna. Nu om någonsin syns det väl väldigt tydligt och klart att militarism och våld inte skapar en långsiktig, hållbar och verklig fred. För att uttrycka det enkelt – stridsflygplan står mot sjukvård, kanoner står mot kultur, luftvärnsrobotar står mot läsande och lekande barn, osv. osv. I Sverige som i världen. Militär kapprustning slår ut globala satsningar på jämställdhet, jämlikhet, fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.
Militärövningen Aurora 20 har ställts in. Men inte för gott. Planen är nya och fortsatta övningar. Aurora 20 skulle ha kostat ungefär 660 miljoner kronor. Vad samma summa pengar skulle kunna räcka till inom sjukvården och välfärden i stort går naturligtvis att räkna ut. Försvarets nyinköpta luftvärnsrobotar ”Patriot”, som var tänkta att för första gången tas i bruk under Aurora 20 har köpts av USA för en summa som motsvarar årslönen för 45 000 undersköterskor.
Socialdemokraterna lovade strax innan valet 2018 att de under den kommande mandatperioden, 2018 – 2022, skulle tillskjuta medel till Försvarsmakten om de fick bilda regering. Partiet utlovade att försvarsanslaget vid utgången av mandatperioden, alltså senast 2022, ska komma att uppgå till minst 60 miljarder kronor. Sedan dess har beloppet höjts efter protester från Försvarsmakten. I 73-punktsprogrammet (S+MP+C+L) står det under punkt 68: ”Förstärkningen av försvaret fullföljs. Försvarsmaktens anslag höjs i en trappa i enlighet med riksdagens budgetbeslut 2018”.
Jag tror att vi redan nu, intensivt, måste ifrågasätta detta militaristiska vansinne! Är det något som den pågående pandemin visar oss så är det att vi alla är beroende av varandra och av en och samma planet.
Gudrun