30 okt Feministbrev 155 – Framtiden
Hej,
Jag tror inte att alla ni som får det här månatliga Feministbrevet är medlemmar i Feministiskt initiativ men ni har säkert läst och hört om att jag kliver av partiledaruppdraget (på kongressen i februari) på annat sätt, i annan media. För att ni ska få korrekt information om hur jag resonerar så skickar jag här det brev som jag skrev till alla medlemmar.
Kära medlemmar i Feministiskt initiativ
Vi har nyligen haft val och F! går in i ett nytt skede. Valresultatet var naturligtvis en besvikelse. Sanningen är att jag aldrig har överösts av så mycket sympatier som i den här valrörelsen men samtidigt aldrig hört så många vara så ängsliga. Mängder av människor bedyrade att F! var bäst. Men så kom det lilla ordet ”men”. – Men i det här läget vet jag inte om jag vågar… – Men tänk om ni inte kommer in… – Men nu måste vi rösta för att stoppa SD… Osv. Osv. Osv.
Valrörelsen och valresultatet ger en förnimmelse av hur det har gått till när andra länder gått från att värderingsmässigt vara moderna och progressiva länder till främlingsfientliga och rasistiska. Historien upprepar sig. När rädslan styr tar människor ett steg tillbaka.
Det paradoxala är ju att även om vi fick ett uselt valresultat så har organisationen aldrig varit starkare. Vi hade kandidatlistor i runt 60 kommuner! Det betyder att det nu finns medlemmar i väldigt många kommuner som ser sig som långsiktigt engagerade, med siktet inställt på 4 år, minst. Vi har en styrelse som har organiserat sig effektivt, med undergrupper som hela tiden fylls på med nya volontärer. Kort sagt – vi har den organisation som vi saknade i valet 2014. Vi har fortsatt partistöd under mandatperioden och vi får valsedlar utdelade också i valet år 2022. Vi har tid att fortsätta bygga och ta hand om det växande politiskt engagemang som kommer att bli allt tydligare i takt med att en kommande regeringen visar sig vara kraftigt försvagad när det gäller de frågor som står på vår politiska dagordning.
Därför har jag kommit fram till att det faktisktär just nu som är det rätta tillfället för mig att kliva av från partiledarskapet. Det har alltså inte med valresultatet att göra. Jag hade redan innan valrörelsen tanken på att sluta som partiledare. En plats i riksdagen behöver inte innebära partiledarskap. När valet gick som det gick var min första spontana tanke att det nu skulle vara svårt att sluta som partiledare Men jag har kommit fram till att det går. Vi är många som bär partiet tillsammans.
Jag ser ljust på F!:s framtid men vet av erfarenhet att det av olika skäl, inte minst p.g.a. medias roll, är svårt för andra att växa i min skugga.
Jag lämnar alltså inte partiet. Jag fortsätter med kommunpolitiken i Simrishamn, jag kommer självklart vara aktiv i den kommande EU-valrörelsen, både nationellt och på Europa-nivå, och jag finns tillgänglig för de som vill bjuda in mig till möten. Jag kommer att fortsätta arbeta opinions- och folkbildande fast i en bredare roll och i delvis nya sammanhang.
Ett sådant nytt sammanhang är den utbildningsinsats som vi beslutat om i styrelsen. Vi har sagt att vi nu, med så många nya långsiktigt engagerade medlemmar, behöver en kvartalsvis återkommande utbildning. Den kommer ta formen av en F! Akademi,en utbildning för politiskt ledarskap, där både mina och andra partimedlemmars mångåriga erfarenheter kan tas tillvara och spridas. Min roll blir som ”rektor” och utvecklare av Akademin.
Det betyder, kära medlemmar, att vi kommer att få många möjligheter att ses framöver. Och – jag avgår ju inte förrän till kongressen. Jag har flera resor inbokade runt om i landet innan dess och vi har en valrörelse att göra under våren. Tillsammans!
Simrishamn den 28 oktober 2018
Gudrun Schyman