30 mar Feministbrev 85 – Alla vi kärringar åker till Blåkulla för pepp.

Snart är det Påsk. Alla vi kärringar åker till Blåkulla för pepp. Ur jorden stiger den manliga motståndsrörelsens sista sårade vrål!

Är det så? Feministhat och kvinnohat, förlöjligande av genusvetenskapen och genuspedagogiken, krav på vitbok om feminismens offer, könspolitiska manifest både som teater och brutal och mördande verklighet. Det har blåst friskt på bloggarna och på en och annan kultursida. Men det är inga friska vårvindar inom den anonyma bloggvärlden precis. Snarare är det synnerligen unkna och kulturkonservativa röster som hörs, inte sällan ackompanjerad av en blandning av rättshaveristiskt kvinnohat, rasism och homofobi. Den här antifeminismen, som bl.a. Maria Sveland belyst i artiklar i DN, har Ann-Charlotte Marteus på Expressen, undrat över. – Är den här tilltagande antifeminismen kanske i själva verket en manlig motståndsrörelses sista sårade vrål över att kampen mot jämställdhet i praktiken är förlorad? frågar hon. Kanske, tillägger hon en gång till på slutet, för säkerhets kull. Det är nog klokt.

Jag tror det är ett önsketänkande. Varför tror jag det då? Självklart skulle jag vilja att det var sant. Att jag tror att vi har längre kvar att gå beror på att jag ser ett annat, mycket tyngre, område där det i praktiken formuleras likalydande budskap hela tiden, utan att det ens definieras som ett sårigt vrål över en förlorad manlig makt. Det definieras i stället som ”den svenska modellen”.

Jag talar om arbetsmarknaden och lönerna. Nu är det snart Påsk, handeln laddar för köpfest och det är konflikthot i luften. Det är inte ovanligt. Det ovanliga är att arbetsgivarna så benhårt har låst sig vid ”märket”, dvs. att det inte får bli höjningar över 2,6%, den nivå som lagts fast av industrin (Metall, m.fl. förbund). Samtidigt säger facken att det minsann går bra för både IKEA, HM och andra bolag, inte minst ute i världen, så varför ska man inte få del av det i lönekuverten?

Ja varför? Varför är det så otroligt viktigt att industrin och teknikföretagen är löneledande? Så viktigt så att t.o.m. Medlingsinstitutets chef gått ut och sagt att han absolut inte kan medla bud som överstiger ”märket”?
Det handlar om kön och det handlar om makt. Om mannen som familjeförsörjaren och kvinnan som den som ska bli försörjd. Det handlar om att upprätthålla avståndet mellan könen. Det handlar om att ojämställda löner värderar, placerar och grupperar oss som ”kvinnor” och ”män”. Det handlar om att vi har en heterosexuellt organiserad ekonomi. ( läs Lena Martinsson i Feministiskt Perspektiv, jan 2012). Det rådande synsättet på ekonomin talar om för män att de ska försörja den andra. Till alla som kallas kvinnor  (även män som befinner sig på kvinnodominerade arbetsplatser) säger lönesättningen att vi behöver ha någon mer, vi behöver bli försörjda. Lönesättningen talar på det viset om hur vi ska leva. Lönesättningen stabiliserar den heterosexuella familjen, den samhälleliga arbetsdelningen och den samhälleliga ekonomin. Ensamstående halkar efter, särskilt de med barn. Att inte leva efter normerna, att inte bära upp den, det straffar sig. Lönesättning enligt den svenska modellen, med ”märket” satt av industrin och med procentpåslag, bidrar aktivt till en ojämn resursfördelning.
Nu är anställda inom handeln redo att gå ut i strejk. Och om Handels lägger ett varsel planerar Kommunal att vidta sympatiåtgärder. Det skulle vara unikt i modern tid. Redan från början gjorde arbetsgivarna Svensk Handel klart att deras gräns går vid 2,6 procent. Det är den löneökning som industrin fått.

En ökning med 2,6 procent skulle innebära att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ökar. Det skulle innebära ett steg tillbaka, det kan vi inte acceptera svarar Kommunal. Skälet är att ett procentpåslag blir mindre i pengar för en lågavlönad än för en högavlönad. Därför tycker Kommunal att Byggnads avtal är viktigt. Avtalet gav 2,6 procent eller 4,45 kronor per timme.  Det gav byggstädarna 774 kronor mer i månaden eller 4 procent. Det här handlar om en viktig princip om vi ska kunna utjämna mellan könen. I stället för att prata procent ska vi prata om kronor och jämställdhet
Att kräva högre löneökningar i kvinnodominerade sektorer utmanar alltså grundläggande könsnormer och avslöjar hur det nuvarande systemet för lönebildning systematiskt motarbetar ekonomisk jämställdhet. De kvinnodominerade facken Handels och Kommunal går just nu i spetsen för en förändring av lönesättningen som skulle kunna bli historisk.
Glad Påsk!