12 jul Feministbrev 195 – Almedalen i våra hjärtan

Almedalen i våra hjärtan. Älskat och hatat. Förtalat och skönmålat. Brokigt och bråkigt. Kritiken har ökat senare år. Kommersiella krafter och etablerade myndigheter har tagit över. Mindre ideella organisationer har inte råd att vara på plats. Boendekostnaderna har skjutit i höjden. Men ändå. Visst ska vi dit! Även om det blir tält och sovsalar.

För mig som har varit med länge i politiken går det inte att tänka bort Almedalen. Jag har i princip varit där varje år sedan slutet på 80-talet. För olika partier men alltid med samma folkbildningsambition. Klimatet har hårdnat genom åren. Jag har haft personskydd en del år. Ett år var det KRIS (Kriminellas revansch i samhället ) som avvärjde det om hade kunnat bli ett allvarligt tillbud. Just på Donners plats. Just med nazisterna.

Flera medlemmar i Feministiskt initiativ har under åren valt att åka hem tidigare eller inte kommit alls. Antirasister, hbtq-personer och profilerade feminister fruktade helt enkelt för sina liv. Till slut valde vi att ställa in. I en krönika 2017 skrev jag så här: … När Feministiskt initiativ väljer att inte åka dit är det för att vi inte kan garantera säkerhet för våra medlemmar. Det är för att vi vet att NMR inte är en demokratisk organisation utan en organisation som, med alla medel, vill störta den liberala demokratin och införa ”folkdemokrati”. Norden ska bli ett eget land där personer som bedriver ”folkfientlig verksamhet”, dvs. personer som aktivt arbetar för invandring och rasblandning, ska få sina rättigheter indragna, kunna fällas i folkdomstolar och berövas sitt medborgarskap. Enligt NMR är invandring att jämställa med folkmord på det nordiska folket. Allt detta finns att läsa på organisationens hemsida.

Det här betyder att våra medlemmar och sympatisörer, och många fler som är direkt berörda av nazisternas hat;  hbtq-personer, romer, afrosvenskar, judar, muslimer,  personer som blir rasifierade, organiserade politiska motståndare som feminister, antirasister och antifascister, alla är NMR:s måltavlor. Vi vet också att NMR:s medlemmar tillgriper våld.”

Förenings- och demonstrationsfriheten är omistliga delar av ett demokratiskt samhälle. Visst, men det är också människors rätt att under trygga former vistas på gator och torg. Rasistiska, våldsbejakande och antidemokratiska organisationer kan inte tillåtas att breda ut sig på bekostnad av det demokratiska samtalet och människors säkerhet.

Den man som utförde dådet i Visby led av psykisk ohälsa, förmedlar media.  Kvinnan som mördades, Ing-Marie Wieselgren, SKR:s psykatrisamordnare, arbetade för att just de frågorna skulle uppmärksammas mer. Hon blev en måltavla för förövaren. Men det slutar inte där. Mannen var också känd och aktiv i nazistiska kretsar.

Den politiska dimensionen får inte förminskas. Alla människor finns i ett sammanhang. Frågan är väl om en psykiskt välmående person överhuvudtaget mördar? Jag har svårt att tro det. Eller att alla personer med psykisk ohälsa blir mördare?

Det finns alltid ett sammanhang och i detta fall finns en våldbejakande ideologi som vi vet omsätter ord i handling. Att vara nazist är inte en åsikt. Det är ett brott mot mänskliga rättigheter. Därför är det enda rimliga att förbjuda rasistisk och nazistisk organisering. Något som Sverige hittills vägrat att göra. Almedalen 2022 måste innebära slutet på regeringens passivitet.

Gudrun Schyman 

Texten är också publicerad som krönika i FemPers