29 jan Feministbrev 168 – Ingen säger ett pip trots att det behövs ett vrål!
Ingen säger ett pip om försvarets ökande kostnader, skriver Maria Schottenius i DN 26/1/20. Bidraget från skattebetalarna till försvaret ska öka dramatiskt. Varför väcker det ingen diskussion – och finns det inte smartare sätt att göra motstånd, frågar hon.
Bra frågor. Försvarets kostnader ligger idag på över 50 miljarder kronor och tanken är att kostnaderna ska öka till 84 miljarder fram till 2025. På Folk och Försvars nyligen avslutade konferens i Sälen meddelade dessutom försvarsmakten att man vill ha mer. Runt 10 miljarder till.
Det här är den största höjningen av försvarsanslagen sedan 1950-talet. Bakrunden finns i den omvärdering av säkerhetsläget som Försvarsberedningen, där alla riksdagspartier sitter, gjorde 2015 med hänvisning till Rysslands invasion av Ukraina och den folkrättsvidraga annekteringen av Krim 2014, samt påstådda u-båtskränkningar och kränkt luftrum under samma tid. Den nya bedömningen var att det finns ökande oro i vårt närområde och ett försämrat säkerhetspolitiskt läge runt Östersjön. Den delas av samtliga riksdagspartier, från SD till Vänsterpartiet, och ligger nu till grund för en militär upprustning utan motstycke.
Det har också betydelse att regeringen bytt person på utrikesministerposten. Tidigare minister, Margot Wallström, med ett väl känt freds- och nedrustningspatos, även om det fanns stora revor i den feministiska utrikespolitiken, orkade i alla fall delvis hålla emot regeringens största militarist – Peter Hultqvist. Så sent som på förra årets Sälen-konferens höll hon fast vid den gamla beskrivningen av säkerhetsläget, dvs. att ett enskilt militärt angrepp direkt mot Sverige är osannolikt. Margot Wallström var också oenig med försvarsministern (Peter Hultqvist) om huruvida Sverige borde ansluta sig till FN:s konvention mot kärnvapen, som i förlängningen handlar om hur de svenska banden med USA och Nato ska se ut. Men hon fick ge sig.
Nu har Sverige fått en ny utrikesminister, Ann Linde, och enligt henne finns det ingen anledning att ifrågasätta Försvarsberedningen bedömning. Hon var tydlig i sitt anförande i Sälen: ”Som försvarsberedningen konstaterar kan vi inte utesluta ett väpnat angrepp eller användandet av militära maktmedel mot Sverige” (DN 2020-01-12). Nu finns det alltså ingen längre i regeringen, och vad jag förstår inte heller någon i Riksdagen, som mäktar med att hålla emot militaristernas ständigt stegrande krav på mer resurser. Nu är det militaristernas världsbild som styr och det får stora säkerhetspolitiska och ekonomiska konsekvenser.
Det största säkerhetshotet vi har idag är klimatkrisen. Den är akut. Den är här. Den är NU! Klimatkrisens konsekvenser, brist på mat, vatten och social service, är starkt bidragande faktorer till att människor tvingas på flykt och att väpnade konflikter uppstår. Trots trovärdiga vetenskapliga rapporter som alla signalerar klimatlarm handlar den etablerade säkerhetspolitiken i Sverige idag fortsatt främst om nationella yttre hot. Man rustar sig för gårdagens hotbilder, inte dagens.
I statsbudgeten för 2020 investeras det fem gånger mer i det militära försvaret än i klimat och miljö. Utgiftspost 20, den för ”allmän miljö- och naturvård” uppgår till drygt 12 miljarder. Den största klimatsatsningen någonsin, enligt vice statsminister Isabella Lövin. I utgiftspost 06, ”Samhällets försvar och krisberedskap” får det militära försvaret 59,8 miljarder.
Det är en helt omrimlig fördelning. Larmrapporterna kring klimatet borde föra med sig en total omvärdering av vad det är vi ska syssla med och vad vi ska lägga pengar på. I Sverige men också i EU. Vi måste tänka om, ställa om och fördela om. Makt och pengar. Lokalt, regionalt och globalt.
Det svenska försvarets huvuduppgift borde omedelbart deklareras att vara att klimatsäkra Sverige. EU:s militära samarbete – både trupper och forskning och teknikutveckling – måste ställas om och inrikta sig på samma sak. På samma sätt borde det vara självklart att NATO:s kapacitet ställs om till en internationell kraft för att snabbt möta de globala humanitära katastrofer som nu radar upp sig. Kraven på omställning växer – lokalt, regionalt och globalt!
Vi behöver en plan som tar alla de sociala och ekonomiska hänsyn som behövs för att alla ska kunna medverka i denna vår största omställning hittills. Det betyder jämställdhet och jämlikhet hand i hand med de samhällsförändringar som behövs för att uppnå hållbarhet. Och det betyder att militariseringen måste upphöra till förmån för miljö- och klimatomställning på alla nivåer. Det betyder att ekonomin måste underordnas hållbarhetsmålen och att människans och jordens säkerhet går före snäva nationalistiska intressen definierade i krav på territoriell militär säkerhet.
Det handlar inte om pacifism. Det handlar om antimilitarism som svar på imperialism, nationalism och ett i grunden galet destruktivt patriarkalt tänkande.
När det inte ens hörs ett pip i riksdagen får vi som är utan för se till att höras. T.ex. i samband med den gigantiska militärövningen Aurora 2020 som kommer att gå av stapeln i maj/juni. Så här skriver Försvarsmakten:
”Aurora 20 är en nationell övning som bygger ett starkare försvar, där försvarsgrenarna, delar av totalförsvaret och andra länder, kommer att öka förmågan att tillsammans möta ett angrepp mot Sverige. Med övningsmoment över hela Sverige kommer Aurora 20 bli större och mer omfattande än föregångaren Aurora 17 – den då största svenska övningen i sitt slag på mer än 20 år.”
Nu gälle det för oss i den samlade Fredsrörelsen att svara med den största svenska fredsmanifestationen i sitt slag, på mer än 20 år. Dags att börja planera alltså!
Gudrun