17 sep Feministbrev 164 – Paradigmskifte påbjudet!
I söndags deltog jag i ett interreligiöst möte kring frågan hur vi tar ansvar för vår jord och vår natur. Det hölls på Mariavalls kloster. Mariavall är ett katolskt benediktinerkloster för nunnor inom katolska kyrkan i Sverige. Det ligger i Tomelilla kommun, på Österlen i Skåne.Initiativet kom från Moder Christa, abbedissa på klostret. Inbjudna till mötet var Malmö Chan Buddhist Temple, Judiska Församlingen i Malmö, norrschamanen Jörgen I Eriksson, syster Thérèse Arkbrant från Rögle kloster, Svenska kyrkan, Lunds stift m.fl.
Syftet med mötet var att öppna upp för samtal kring hur vi tar ansvar för planeten. Varje talare kom med sin religiösa tradition. Mötet var öppet för alla och flera av oss kom för att vi är aktiva i nätverket Veto.nu. Vårt gemensamma uppdrag är att vi ska stoppa planerna på gruvdrift på Österlen.
Men uppdraget är större än så, vilket också alla som talade vittnade om. Det handlar om framtiden för vår planet. Varken mer eller mindre. Det handlar om att bryta med föreställningen om att vi kan vara ”Herrar över jorden” och ersätta den med en insikt om att vi människor alla är en del av ett större planetärt sammanhang, där alla nivåer hänger ihop och finns i en samtidighet. Insikten om livets styrka och sårbarhet formade ordet ”tillsammans” och vittnade om behovet av ett paradigmskifte.
Vi kan självklart alla bidra genom kloka val i privatlivet men det räcker inte. Vi måste ställa krav på systemförändringar. Lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Och det som ska göras måste synkroniseras, både över politikgränser och geografiska gränser.
I våras kom Klimatpolitiska Rådets genomgång av landets klimatpolitik. Klimatpolitiska rådet är ett oberoende tvärvetenskapligt expertorgan som utvärderar om regeringens samlade politik leder mot målet om noll utsläpp år 2045.Kritiken i rapporten var förödande. Samordningen brister, en del politik leder helt fel och alldeles för lite satsas på det som leder rätt. Rådet rekommenderade nya styrmedel och större satsningar plus att politikområdena ska gå i takt. Slutsatsen var att all samhällsplanering måste göras i enlighet med klimatmålen.
Slutsatsen måste då rimligen också bli att den ekonomiska politiken måste underställas klimatmålen, på alla nivåer!
Av det har vi inte sett någonting. Ännu. Om några dagar, den 18 september, presenterar regeringen sin budget. Mycket av innehållet har redan portionerats ut i media men inget hittills tyder på att vi får se de genomgripande förändringar av den ekonomiska politiken som faktiskt behövs. Vi behöver ställa om – från ett system som bygger på vinstnytta och konkurrens, till ett system som är tillväxtkritiskt och icke-exploaterande, som premierar samhällsnytta, samverkan och global rättvisa.
När den parlamentariska politiken står handfallen och lomhörd gäller det att vi formulerar oss och formerar oss. Tillsammans!
Gudrun