27 mar Feministbrev 160 – Det går inte att slå sig fram till kärlek. Och det går inte att kriga sig fram till fred.

Arméövningen Northern Wind har just avslutsats. Den genomfördes under mars månad i östra Norrbotten. Övningen hade runt 10 000 soldater från Sverige, Norge, Finland, Storbritannien och USA. Med hjälp av 2485 simulatorer sammanknutna i ett gigantiskt nätverk där minsta rörelse, tidpunkt, eldgivning, träff, miss, verkan – kort sagt allt som sker på fältet, kunde registreras.  Försvarsmakten är lyrisk på sin hemsida, https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2019/03/varldsledande-teknik-registrerar-allt/.

• Enda nackdelen är att vi inte har tillräckligt många (simulatorer). Men jag är säker på att vi så småningom kommer att få alla simulatorer som vi behöver, så att vi kan öva bataljonsstridsgrupper med tillhörande funktioner, säger Stefan Andersson.

Detta kostar naturligtvis massor men han är säker på att pengarna ska komma. Det är han inte ensam om. Miljardrullningen till det militära försvaret tycks obegränsad i den nationalistiska och militaristiska yra som råder inom säkerhetspolitiken.

Samtidigt, i en annan del av Sverige. Dokumentärfilmen om Josefin Nilsson sänds på SVT. I fredags släpptes dokumentären ”Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är” som beskriver hur hon blev psykiskt och fysiskt misshandlad av sin dåvarande pojkvän på 90-talet. Mannen, som senare dömdes för att ha misshandlat och hotat Josefin Nilsson, är skådespelare på Dramaten. På tisdagen tog teatern beslut om att ställa in två av hans föreställningar och Teaterförbundet uppmanar arbetsgivaren att agera kraftfullt. Precis som kulturministern som förväntar sig att arbetsgivaren tar detta på allvar.

Alla förväntar sig att alla ska ta detta på allvar. Ja vad ska de säga?

Vi är många som både har egna erfarenheter och som arbetar/arbetat med frågorna, det patriarkala våldets olika uttryck, i många många år. Själv har jag delat med mig av egna erfarenheter i antologin ”Lyckliga slut”, Alakoski, Ordfront 2007. Har det ändrat sig? Ja det har det. Bättre lagstiftning har kommit på plats, en större medvetenhet, bl.a. genom forskningen och Kvinnojourernas unika och framgångsrika arbete. #Metoo visade på vikten av att många berättar samtidigt. #Metoo är inte slut, om nu någon trodde det. Det forsätter. Fler kommer att vägra tiga och våga tala. Fler kommer att se mönstret. Ett samhälle där mannen är utsedd att försvara kvinnor och barn och nationen med vapen i hand underblåser våld. Det syns tydligt att i en era av traditionalism, konservatism och nationalism så frodas också militärism. I Sverige och i världen. Det synliggörs i den svindlande skillnaden mellan hur mycket resurser det satsas på militarism i förhållande till arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

Kanske är det för att möta, mota och förebygga just detta våld som vi ska träna och öva? Kanske vi ska börja med icke-våldsövningar redan på förskolan, parat med samtal om kropp och rättigheter, ge ord till känslor i stället för att överse med våldet? Kanske vi ska träna oss i relationsbygge utan våld, låta det fortsätta upp i skolan, ut på fritids, in i högskolor och universitet, ut på arbetsplatserna och in i fackexpeditionerna. Kanske är det detta som vi ska avsätta skattepengar till? En omställning från militarism till mänsklig säkerhet men årligt återkommande övningar runt om i landet och på sikt med våra granländer och så småningom globalt. Vilken hisnande tanke. Eller?

Egentligen är det självklart. Alla vet ju att det inte går att slå sig fram till kärlek. Och att det inte går att kriga sig fram till fred.

Gudrun

PS. Ett annat destruktivt uttryck för idén om makt och kontroll (dominans) är tanken att människorna ska vara ”Herrar över Jorden”. Nu ser vi hur det går. Hela jorden flämtar. Därför behöver vi gå samman och kräva modiga politiska beslut. Kolla här:https://www.facebook.com/events/2235320013357252/. Sprid och kom med!