28 jun Feministbrev 151 – Höj blicken!

Inför sommarens alla samtal vill jag dela med mig av en del argument som jag brukar använda. Jag får ofta höra många oroliga kommentarer om det politiska läget, i världen i stort men särskilt här i Sverige, nu inför stundande val. Många är bestörta över SD:s opinionsmässiga framgångar och känner uppgivenhet inför den ovärdiga hanteringen av flyktingar och asylsökande samtidigt som flera partier spelar på en oro som översätts i nationalism, militarism och krav på hårdare tag. Det finns en auktoritär är tillbakablickande ton i samhällsdebatten och de reella problem som finns, inte minst inom den sociala sektorn men också inom klimat- och miljöområdet, bemöts inte med kunskapsbaserad politik. Det är den storslagna signalpolitikens tid, kort sagt.

När värderingar som grundar sig på ett globalt rättvisetänkande byggt på respekt för mänskliga rättigheter viftas undan som naiva reagerar många med att ta ett steg tillbaka, söka trygghet i något en vet finns och fungerar. Jag vet inte hur många jag mött som uppgivet sagt att den här gången vågar jag inte rösta på F!. Det gick ju inte förra gången. Många tänker Vänsterpartiet i stället.

Jag missunnar verkligen inte V framgångar men jag vill ändå bemöta det här resonemanget.

För det första var rösterna som F! fick i förra valet verkligen inte bortkastade. Tvärtom! F! fick plats i 13 kommuner, kunde vara med och byta majoritet från borgerlig till röd-grön-rosa i flera av dem, särskilt de större städerna, och det har spelat roll. I verkligheten.

För det andra har vi nu valsedlar ute i varenda vallokal runt om i vårt avlånga land. Det spelar roll. Det såg vi bl.a. i EU-valet 2014, då valsedlarna var på plats och ingen behövde vända hem utan att ha kunnat rösta F!.

För det tredje gjorde vårt resultat i riksdagsvalet, 3,12 procent, att vi fått ett blygsamt partistöd sista året innan valet vilket gör att vi har betydligt bättre resurser i detta val.

För det fjärde är det helt nödvändigt att vi inför detta val faktiskt tittar på hur det sammantagna utfallet i riksdagen kan bli, med eller utan F!. Enligt alla opinionsmätningar (hittills) blir det ganska jämt mellan blocken och frågan är vem/vilka som tänker luta sig mot SD. En moderatledd regering verkar inte utesluta detta. I många kommuner gör man detta redan, alltså regerar med stöd av SD. En S-ledd regering har hittills tagit avstånd. Snarare verkar en mittenkoalition vara tanken, kanske med MP och C och L.  Ingenting tyder på att S tänker sig att ta med V i ett sådant samarbete. Tvärtom finns det en historiskt långvarig antagonism mellan S och V som inte ens var möjlig att överbrygga på den tiden V fick 12 procent. Jag var med så jag vet. Ett försvagat MP kommer heller inte att ställa sådana krav och har mig veterligen aldrig gjort det heller, trots att förutsättningarna fanns vid senaste valet.

I ett annat scenario, med V, MP och F! i riksdagen, blir F! den kraft som kan förändra bilden. När F! passerar 4-procentsspärren blir det en omfördelning av mandaten som får stora konsekvenser. Titta här på videon:: https://youtu.be/GRRy1frKcmY. Och härär källan: ( i klippet från 5:30 min) https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/3940519

Höjer vi blicken över partiegoismen så betyder det att det går att få en majoritet i Riksdagen för en röd-grön-rosa politik när F! kommer in. Vi behöver de röster vi fick förra gången plus några till. Om alla som röstade F! förra gången och nu tar med sig en kompis så räcker det gott och väl. Det skulle räcka med en halv men det ser ju illa ut…

Det betyder i praktiken att om inte F! kommer in i riksdagen så kan ett större röstetal för V i själva verket resultera i ett mycket mindre inflytande än det som V haft under den senaste mandatperioden.

Jag har mött många som efter en sådan här diskussion efterlyst ett samarbete eller i alla fall en diskussion mellan de tre partier som ligger många väljare närmast, dvs. V, MP och F!. Jag har bjudit in partiledningarna till överläggningar men ingen har svarat. Ännu.

Jag har full förståelse för att alla vill värna sina egna partier men nu är det politiska läget skarpt och då måste vi våga höja blicken och se till helheten. Ska Sverige följa den europeiska utvecklingen med allt starkare inflytande för borgerlig och nationalistisk politik eller ska vi våga gå mot strömmen?

En del kanske tänker att det går över, utvecklingen vänder efter en mandatperiod eller två. Historiskt brukar det se ut så. Reaktionära krafter föder motkrafter. Men läget nu är allvarligare än att vi passivt kan invänta de historiska vågrörelserna. Många röster kommer att tystas på vägen, se utvecklingen i Polen och Ungern, och akuta problem som kräver en ny politik nu, som klimat- och miljöområdet, väntar inte.

Det handlar om demokrati. Vilka ska få vara med? Vilka röster ska få höras? Vilka kroppar ska skyddas och vilka arter ska få finnas kvar? Ska vi ha en riksdag där fredsrörelsen och miljörörelsen har en röst och där Sveriges mångfald finns representerad? Ska vi kunna lägga fram en systemförändrande ekonomisk politik som har som mål både jämställdhet, jämlikhet, hållbarhet och global rättvisa så måste vi forma den koalitionen redan nu, under valrörelsen.

Det betyder att både V, MP och F! behövs i riksdagen. Jag hoppas fler förstår det och att vi får möjlighet att tillsammans resonera om detta, innan valet. Min inbjudan står kvar. Min dörr är öppen. Det är skarpt läge och då måste vi våga höja blicken!

Trevlig sommar!

Gudrun

PS

För den som vill ha ytterligare argument, t.ex. i politiska sakfrågor, rekommenderar jag den här länken.https://feministisktinitiativ.se/100-skal-att-rosta-pa-f/.