27 jan Feministbrev 114 – Allt går inte att mäta

I en nyutkommen utredning från OECD (Organisation for Economic Cooperation and Development) kan vi läsa att Sverige inte alls är bäst i världen på jämställdhet. Sverige kommer först på elfte plats när det gäller hur mycket obetalt arbete hemarbete svenska män utför varje dag. Danmarks män toppar listan med 186 minuter varje dag, följt av Norge och Australien. Männen i Sverige ägnar enligt undersökningen 154 minuter per dag åt obetalt arbete i hemmet. Samma siffra för gruppen kvinnor är 207 minuter. Det blir en skillnad på 53 minuter per dag. Nästan en timme. Det blir nästan sju timmar i veckan. Nästan en hel arbetsdag. Det blir nästan fyra dagar i månaden. Nästan en hel arbetsvecka. Det blir nästan 12 veckor på ett år. Nästan tre månaders mer obetalt arbete för kvinnor alltså, under ett år. Om vi räknar att livsarbetstiden är 40 år så blir det 120 månader totalt.120 månader är faktiskt 10 år!

Kvinnor gör alltså, i genomsnitt, 10 år mer av obetalt arbete under ett arbetsliv.  Men det stannar inte med det.  Till detta kommer att allt som inte går att räkna. T.ex. den planering som behövs för att alla de här timmarna faktiskt ska göras, oavsett vem som gör dem. Oavsett om det är kvinna eller man som diskar, dammsuger och dammar, så måste arbetet planeras. Den planeringen finns inte med i beräkningen. Den tiden, inne i våra huvuden,  går inte loka lätt att räkna.

Michaela Larsson beskriver det så här i en artikel (http://www.aftonbladet.se/debatt/ ):

”Det handlar om saker som att se till att disktrasor byts ut med jämna mellanrum, frysen frostas av och att matlådor packas. Det handlar om saker som att biljetter till tåget bokas i tid, middagsbjudningen planeras och att presenten till kusinen köps. Det handlar om saker som att lakan tvättas, toalettpappret aldrig ska ta slut och att rabattkupongerna kommer till användning.  Det är ofta kvinnan som sköter allt det här. Det är hon som har scheman i sitt huvud – sekunder, minuter, timmar, dagar. Hon vet att för att B ska hända, så måste A göras först. A måste göras på dagen x för att B ska vara färdigt på dagen y.”

Obetalt arbete läggs ovanpå det betalda arbetet. Eller blir ett skäl till deltid. Eller blir grund för sjukskrivning. Oavsett blir konsekvensen lägre lön och mindre pension. Behovet av moderna reformer för både liv och arbete är skriande. Det skriver jag mer om här: http://www.etc.se/debatt/dagens-samhalle-behover-moderniseras.

Att obetalt arbete tränger undan betalt arbete vet vi. Men ibland blir det extra tydligt. Även om allt inte går att räkna är statistiken en bra grund för synliggörandet av genuskontraktets (av)grunder.

Gudrun