21 dec Feministbrev 103 – Mänsklig säkerhet kräver frihet från våld och vapen

Brasiliens försvarsdepartement har meddelat att de köper 36 Gripenplan. Det kan bli fler. Kanske upp till 100 stycken.

– En historisk dag: vi bekräftar att vi köper senaste teknikens flyg. Vi kommer kunna försvara landet från attacker från alla håll, säger försvarsminister Celso Amorim i olika media.

E/F-modellen – samma som det svenska försvaret ska få – har starkare motor, ny radarteknik som bland annat ger förbättrad räckvidd och synfältsvinkel, möjligheten att tankas med mer bränsle, ökad vapenkapacitet och modernare flygelektronik, skriver Saab på sin hemsida.  Beställningen skapar jobb och utveckling, både där och här,  säger de närmast inblandade.

Jag tvivlar inte på planets kapacitet eller på uppgifterna om att det blir jobb. Planen ska ju tillverkas och någon ska göra det. Det jag ifrågasätter är något mycket större. Jag ifrågasätter hela idén om vapentillverkning och vapenförsäljning som del i en hållbar utvecklings modell. Jag ifrågasätter Sveriges roll i den alltmer teknikstyrda globala militariseringen. Och jag gör det för att detta står i motsättning till utvecklandet av välfärdspolitik som grund för demokratisering.

Lärdomarna från Sydafrika borde förskräcka. Här är några talande rubriker från perioden 2007-2013: Kritik för Jas-pengar till agenter, Saab ville betala för fackligt stöd, Nya misstankar om mutor i Sydafrika-affär, Saab medger mutavtal, Sydafrikas mututredare till Sverige, Jas Gripen-utredning mot kollaps.

Sydafrika köpte 28 plan år 1999. Jag var där årsskiftet 98/99, samtidigt tunga svenska näringslivsrepresentanter. Deras uppgift var att på ett trovärdigt sätt tala om vilka enorma investeringar de skulle göra i Sydafrika i framtiden, när väl den här affären blev klar.  De kallade sig för ”dörröppnare”. Jag var där som partiledare för Vänsterpartiet och som sådan motståndare till affären. Jag hade intressanta och intensiva diskussioner med de sydafrikanska regeringsmedlemmar som försvarade affären. Och jag hade flera samtal med lokala och regionala politiska, kyrkliga och folkliga företrädare som var motståndare till affären.  Desmond Tutu, ärkebiskop emeritus, sade: ”Jag är totalt emot vapenhandel, speciellt i fallet Sydafrika där det största hotet mot stabilitet är den desperata fattigdomen som en majoritet av befolkningen lever i. Sydafrika behöver lärare och böcker, rent vatten och kliniker”. Den sydafrikanska regeringen klämdes in i ett hörn när det svenska näringslivet och den svenska regeringen agerade samtidigt. Resultatet, för Sydafrika, vet vi idag. Växande sociala problem och en Sverigebild som sammankopplas med korruption.

Det var utpressning. Ett skamligt profiterande på Sveriges goda politiska renommé. För hur skulle flygplanen användas? De skulle vara utanför landets gränser nästan omedelbart efter att de lyft från marken! Och vem skulle man spana på och varför? Varifrån kom det stora militära hotet?

Hotet var, och är, det militärindustriella komplexets vinstintresse parat med ett politiskt och patriarkalt dominanstänkande.  De som har makten måste ha militära muskler och visa att ingen annan kan komma in på min gård. Det spelar ingen roll om det finns reella hot eller inte. Så länge som alla spelar samma spel och håller sig till samma regler så kommer alltid det egna landet vara kartans mittpunkt, med alla omkringliggande länder som potentiella fiender. Varje försvarsstab är sitt eget centrum av världen.

Och nu är det dags igen. Brasilien ska köpa. Fredsforskningsinstitutet Sipri ansåg för ett par år sedan att hotet för en mellanstatlig konflikt i regionen (Sydamerika) var närmast obefintlig. Ändå har Brasiliens köpt helikoptrar och kärnkraftsdrivna ubåtar av Frankrike under förre presidenten Lula. Ubåtsköpet motiverade Lula med att Brasiliens nya oljefyndigheter behövde skydd!

Brasilien har stora säkerhetsproblem. Varje år mördas cirka 50 000 personer och ytterligare några tusen skjuts av polisen. Avancerade stridsflygplan ökar knappast säkerheten på gatorna.
I somras skedde de största demonstrationerna i Brasilien sedan demokratiseringsprocessen på 1980-talet. Människor är frustrerade över otillräcklig och kvalitetsmässigt undermålig hälsovård, utbildning och kommunikationer. Problemet, säger oppositionen, är en usel administration med omfattande korruption.

Svenska Freds kommenterar Jas-köpet så här: ”Vi beklagar att Brasilien väljer att köpa Jas Gripen. Landet dras med enorma fattigdomsproblem och det är därför sorgligt att Sverige under alla dessa år valt att uppmuntra och stödja dessa vapenaffärer. Det är beklagligt att fattiga människor i Brasilien ska behöva betala för Sveriges vapenindustri.”

Sverige är ett av de främsta exportländerna av vapen i världen. Vi säljer vapen till länder som har stora ekonomiska problem och vi säljer till länder som inte är demokratiska. Dessutom omgärdas den svenska vapenexporten av rykten om korruption och mutaffärer. Som i fallet Sydafrika 1999.

Om förutsättningen för det svenska militära försvarets existens är att vi motarbetar global fattigdomsbekämpning och försvårar ekonomisk och demokratisk utveckling i köpande länder är det hög tid att säga stopp. En politik för mänsklig säkerhet kräver militär nedrustning och icke-vålds-lösningar på konflikter. Sverige kan gå före!  Jag vill höra en statsminister som i sitt jul- och nyårstal säger – Vi stänger butiken! Vi kan inte medverka till en global upptrappning av våldet. Vapen löser inga konflikter. Det är diplomati och demokrati som vi tänker bidra med. Vi ställer om vår försvarsindustri till civil produktion. Kunnande och kompetens kan överföras till civila områden. Ingen behöver mista jobbet. Vi låter oss inspireras av Nelson Mandelas insikter om att hoppet och kärleken är större än hatet och vi tror på fred och försoning som framtidens väg.

Gudrun Schyman

som önskar

God Jul och Gott Nytt År!