29 nov Feministbrev nr 71 – Från Projekt till Politisk ledning

För drygt två veckor sedan var det slutredovisning för alla jämställdhetsprojekt som bedrivits i kommunerna och landstingen runt om i Sverige, de senaste åren.. Projekten har finansierats av regeringen och pengarna har fördelats av SKL (Sveriges Kommuner & Landsting). Satsningen går under namnet ”Program för Hållbar Jämställdhet” och det finns en redovisning i SKL:s magasin Hållbar Jämställdhet (kan beställas eller laddas ner påwww.skl.se/publikationer)

Till ledning för hur man kan arbeta med jämställdhet som mål i kommuner och regioner finns också CEMR:s (Counsil of European Municipalities and Regions) ”Europeiska deklarationen för Jämställdhet mellan kvinnor och män på lokal och regional nivå” (kan laddas ner som pdf eller beställas på www.skl.se/publikationer). Kommuner som ansökt och fått pengar för projekt inom ramen för Hållbar Jämställdhet har uppmanats att skriva under deklarationen.

Jag vet inte hur många som skrivit under och jag vet inte hur det är med hållbarheten i alla kommuner men jag vet hur det har gått till i Simrishamns kommun. Ambitiösa tjänstemän, i det här fallet kvinnor, genuspedagoger, har formulerat ett projekt inom förskolan, fått kommunledningen att ställa sig bakom CEMR-deklarationen, ansökt om pengar och fått en miljon. Den  miljonen har finansierat projektets löner och utbildningar under året som gått. Arbetet som har gjorts har varit bra. – En bra början, säger alla som varit involverade. Nu har man förstått vad de handlar om. Nu skulle man kunna gå vidare. Då är projektpengarna slut. Ingen i den politiska ledningen har formulerat någon fortsättning. Varken majoritet eller opposition har avsatt några nya pengar i budgeten. Det finns helt enkelt ingen fortsättning.

Trots att CEMR-deklarationen föreskriver att hela kommunens verksamhet ska ha jämställdhet som mål, trots att kommunen förbinder sig att upprätta en handlingsplan för hela kommunen när man skriver under deklarationen, har ingen förvaltning gjort det…

Det finns alltså ingen fortsättning och ingen hållbarhet. Kommunen har skrivit på för att kunna söka och få pengar och när pengarna nu är slut så är också den politiska ambitionen slut. Jag tror dessvärre att Simrishamns kommun väl illustrerar hur man resonerar också i andra kommuner. Finns det bidrag att söka kan man formulera ett projekt kring jämställdhet. Finns det inga bidrag så är det ingen prioriterad fråga för kommunpolitiker.

Och ändå är det dit vi måste komma. För det är i vardagen som jämställdheten måste fungera. Inte bara hemma utan ute i kommunens alla verksamheter. Målet måste vara att en kommun kan garantera oss medborgare att vi möts av en verksamhet som är jämställd. Oavsett om det handlar om kommunens bostadsbolag, fritidsutbud, förskola eller kultur. Och som medborgare ska jag ha trygghet i att veta att jag som person inte blir diskriminerad.

För att det här ska bli verklighet krävs det att det finns en politisk ledning för jämställdhetsarbetet, också på den kommunala nivån. I Simrishamns kommun håller den som bäst på att ta form, även om det än så länge blir i oppositionsform. Men oavsett valresultat är det en utmaning för medborgare och kommunpolitiskt aktiva att skapa det opinionstryck som behövs om vi ska nå Hållbar Jämställdhet. Projektens tid borde vara förbi och ersättas av ett långsiktigt hållbart systematiskt förändringsarbete. Kolla hur det är i din kommun! Ställ krav på förändring och utveckling!