15 jul Feministbrev nr 66 – När röken lagt sig – vad hände egentligen i Almedalen
Feministiskt initiativ eldade upp 100 000 kronor i Almedalen förra veckan. Den summan motsvarar vad kvinnor förlorar i lön varje minut jämfört med män. Det är skillnaden mellan vården och verkstaden, mellan ICA och IT, mellan socionomen och ekonomen. Det handlar om kvinnligt dominerade verksamheter och manligt dominerade verksamheter. Det handlar om att vi, fortfarande, år 2010, efter decennier av debatt, har lön efter kön.
100 000 kronor är väldigt mycket pengar. Det vet vi, var och en. De flesta av oss vet dessutom att det finns många hål att stoppa i, både här hemma och ute i världen. Därför var en första reaktionen på att pengar brinner ganska självklar – så gör man bara inte! Man låter inte pengar gå upp i rök. Summan är stor för var och en av oss men man måste veta att i valrörelsesammanhang, för att få ut information, är summan faktiskt otroligt liten. Kampanjer kostar. En enda halvsidesannons i en kvällstidning kostar mer än 100 000 kronor. Riksdagspartiernas valbudgetar, till del finansierade av statligt partistöd, d.v.s. skattepengar, ligger idag på mellan 7 och 70 miljoner kronor.
Att elda upp 100 000 kronor kan verka desperat, och det är det också. Det är en desperat reaktion på en desperat situation. Diskrimineringen av kvinnor – halva landets befolkning – tillåts pågå år ut och år in. Det är en av vår tids största demokratiska skandaler att halva befolkningen inte tillförsäkras den mänskliga rättighet som heter rätten att slippa bli diskriminerad!
Kvinnors månadslön för en heltidstjänst är i genomsnitt 4 700 kronor lägre än mäns. Kvinnor tjänar i genomsnitt 84 procent av vad män gör. Så ser det ut i alla lönelägen, inte bara bland låga löner. Den absolut största delen av lönegapet består av skillnader mellan olika sektorer och yrken. Det skiljer tusenlappar trots att kraven på utbildning, ansvar och ansträngning ofta är likvärdiga. Det är ett lönegap som varit nära nog konstant i mer än trettio år. Sammanlagt saknas det över 70 miljarder kronor per år i kvinnors lönekuvert. Omräknat i dagar och timmar blir det drygt 100 000 kronor per minut.
Pengarna som Feministiskt initiativ eldade upp skänktes av Tomas Mazetti och Per Eriksson på reklamkollektivet Studio Total. De var upprörda över lönediskrimineringen och över att riksdagens partier står tomhänta. De vände sig till F! för att stödja vårt politiska arbete för att lyfta lönefrågan i valrörelsen.
Så här skriver Tomas Mazetti i ett öppet brev på SVT Opinion, som svar på Birgitta Ohlsson kritik:
”I förrgår lät jag F! bränna upp 50 000 av mina sparpengar för att visa på hur orättvist samhället är. Jag stod inför ett val. Jag kunde fortsätta som de senaste åren. Resa och äta ute. Festa. Kanske renovera mitt badrum. Om jag gjort det har jag svårt att tänka mig att du på din Facebooksida skulle skrivit att jag hellre borde skänkt bort pengarna. Du kunde och kan skänka pengarna till det projekt du nämner och med dina egna ord: räddat fyrahundra småflickor. Men du gör det inte. Du prioriterar dig själv. Precis som varenda svensk gör när han eller hon köper en platt-tv, en båt, en handväska eller allt annat som kanske inte är direkt livsnödvändigt. Jag använde mina pengar för att uppmärksamma den bisarra orättvisan i att kvinnors arbete är lägre värderat. Nu är nyheten spridd över världen. Genom Internationell media från BBC till Washington post har hundratals miljoner människor har hört om orättvisorna. Då plötsligt blir du ilsken. Förklarar att just dessa pengar borde jag använt till något annat. Inte de pengar jag köpt bil för. Inte de jag supit bort. Inte dina egna pengar heller, de miljoner du om en månad kommer att lägga på att tapetsera Sverige med ditt eget ansikte. De pengarna borde inte gå till att rädda småflickor. Nej just de 50 000 som användes för att väcka debatten om kvinnors lägre löner borde gå till det. Nå, nu är det i alla fall gjort och mina pengar för tillfället slut. Jag föreslår därför att du använder 100 000 av folkpartiets valbudget till någon form av välgörenhet.”
Att bränna upp 100 000 kronor var alltså svaret på frågan om hur vi bäst skulle kunna använda den summan för att både synliggöra diskrimineringen och samtidigt få ut det faktum att vi/F! har ett förslag på lösning – en Jämställdhetsfond.
Jämställdhetsfonden ska finansieras genom en höjning av arbetsgivaravgiften med en halv procentenhet samtidigt som staten bidrar med samma summa. För att undvika inflationseffekter måste manligt dominerade fackförbund hålla tillbaka alla kompensationskrav i takt med att löneläget stiger i kvinnodominerade sektorer. Förslaget om jämställdhetsfond bryter med den patriarkala föreställningen om att män alltid ska ha mer. Det innebär ett paradigmskifte för svensk lönebildning.
Vi nöjer oss alltså inte längre med standardsvaret – Det här är en fråga för arbetsmarknadens parter. Vi vill se politiska initiativ och vi har flera fackförbund med oss i vårt resonemang, visade det välbesökta löneseminarium som vi hade i Almedalen två dagar efter manifestationen för rättvisa löner. En klar majoritet av de fackliga ordföranden som var där var helt överens med oss om att det krävs mer än de vanliga förhandlingarna för att komma tillrätta med de sektorsvisa löneskillnaderna.
Jag menar att det är hög tid att fler inser vidden av att kvinnor i Sverige tillsammans går miste om 100 000 kronor i lön varje minut. För det betyder också lägre ersättning i sjukförsäkringen, a-kassan och föräldraförsäkringen. I slutändan resulterar det i en lägre pension. Väljarna behöver få reda på att det finns ett parti som tar lönediskriminering på allvar och som har ett konkret och kreativt förslag till lösning. Därför får du gärna sprida det här budskapet vidare.
Gudrun Schyman