29 mar Feministbrev 53 – Rösta den 7 juni!

Jag tänkte nästan skriva att jag bryr mig inte om vad ni röstar på bara ni röstar men det är ju inte riktigt sant. Men det ligger något i det för jag är faktiskt heligt förbannad över att EU-parlamentet mest är att likna vid en gubbhylla och familjefotona vid ministerrådsmötena liknar en stor slipsparad. Det är gubbe, gubbe, gubbe, sedan kommer Merkel, och sedan är det gubbe, gubbe, gubbe, igen.  Bland EU:s innevånare är antalet kvinnor runt 53 % men samtliga EU:s institutioner lider av en massiv mansdominans. Det får konsekvenser.

Mellan 60 – 80 % av de beslut som tas i kommuner i Sverige har sin bakgrund i direktiv och/eller lagförslag från EU. Det som beslutas där sätter ramar för politiken här. Om majoriteten i EU är blind för kvinnors villkor så får det konsekvenser. Både för problembeskrivningar och för förslagen till lösningar. Problemformuleringsinitiativet (detta vackra ord!) är centralt i allt politiskt arbete och för att få det (initiativet alltså) måste man vara där. På plats. Vill vi ha någon på plats som företräder våra intressen så måste vi rösta. Låter vi bli så är det någon med motsatt åsikt som tar platsen.

Förra EU-valet röstade inte fullt 38 % av väljarna i Sverige. Lite färre kvinnor än män. Lägst var röstdeltagandet i gruppen unga. Knappt 25 %. I år är gruppen förstagångsväljare större än någonsin. 588 000 personer, vilket betyder 8 % av väljarkåren. Bland dem har 336 000 nått rösträttsålder sedan riksdagsvalet år 2006.

336 000 unga människor ska alltså rösta för första gången i sitt liv. Varifrån får de sin information? Det kan man undra. Än så länge är det tyst från de etablerade partierna och SVT och SR ligger också lågt. När de väl drar igång är det bara de partier som redan sitter i parlamentet som får vara med i utfrågningarna och debatterna. Skolorna ordnar inga skolval, med få undantag. Vilken signal ger det om betydelsen av det parlament som får alltmer makt samtidigt som den politiska legitimiteten sjunker.

Jag tycker det är oroande. Det vi ser nu i Europa är en ökande infiltration i politiken av fundamentalistiska krafter, både religiösa och extrema högerkrafter, ofta i förening. Det leder till lagförslag som bl.a. begränsar kvinnors rättigheter, t.ex. rätten till abort. På 70-talet åkte kvinnor från Sverige till Polen och nu är det omvänt. Vi ser en återkomst av en föråldrad familjepolitik, med ett hyllande av kvinnan med stort K, gärna satt på piedestal, men samtidigt fråntagen sina medborgerliga rättigheter. En familjepolitik som samtidigt omöjliggör för unga kvinnor att kombinera föräldraskap med betalt arbete. Det nuvarande ordförandelandet Tjeckien, vill t.o.m. skriva in hemmafruar som lösningen på den uteblivna satsningen på barnomsorg.

Vad jag vill med det här Feministbrevet är alltså att ni ska börja sprida budskapet, inte minst till unga i er närhet:

1. det är val till EU-parlamentet den 7 juni

2. det är viktigt att rösta!

Självklart får ni också tala om att det finns ett feministiskt alternativ den här gången och att det går alldeles utmärkt att Skicka Schyman till Bryssel!, men det viktiga är faktiskt att vi är med och stärker det demokratiska inflytandet i det manliga maktcenter som alltmer styr vår vardag.

Gudrun

www.schyman.se

http://blogg.schyman.se/#home