25 jan Feministbrev 51 – Politisk utpressning?

Är vi utsatta för politisk utpressning? Jag vet inte men det är i alla fall någonting som skaver här. Jag bläddrar ibland i både i Dagens Industri och Veckans Affärer. Den senaste veckans rubriker har varit på samma tema. Bolag som gör stora vinster, bamsiga bonusar som faller ut, samtidigt som varsel viner runt öronen på anställda. Hör här:

– Byggjätten Skanska har redan varslat 3 400. Men vd Johan Karlström får ändå ut flera miljoner i bonus.

– Om Volvo lastvagnar gör ett lika bra resultat som analytikerna förutspår kan ledningen se fram emot miljoner i bonus – även i år. Vd Leif Johansson kan plocka ut en ersättning för 2008 på 18,8 miljoner kronor.

– Ericsson har presenterat ett vinstrekord och säger samtidigt upp 5000, varav 1000 i Sverige.

Hur går det här ihop egentligen? Vinsterna gäller kvartal som gått och nedskärningarna sker utifrån prognoser för kvartal som kommer. Det begriper jag också. Men vad jag inte begriper är att så många accepterar ett så kortsiktigt och spekulativt ekonomiskt tänkande. Har kvartalskapitalismen satt klorna i varje företagsledning och i varje ägarkonstellation?

Nu är det staten, dvs. vi skattebetalare, som ska stå för långsiktigheten. Skanska vill ha pengar för att göra nödvändiga upprustningar och miljöomställningar i det äldre bostadsbeståndet. Volvo vill ha pengar för att utveckla klimatsmarta bilar, något som de borde ha satsat på för länge sedan. Är det här verkligen en rimlig rollfördelning? Företagens ägare och ledningar håvar in svindlande summor när konjunkturen är god.  Anställda är konjunkturens dragspel – går in när det går upp och går ut när det går ner. Staten ska agera krockkudde med skattebetalarnas pengar.

Jag förundras över att samma personer som hela tiden har haft fingrarna i syltburken är de som ska fortsätta. Att koka nytt. På samma gamla recept. Jag har i alla fall inte hört någon säga: ”Ursäkta, vi hade fel, nu vi måste tänka om. Det här är inte hållbart, den ekonomiska skolan måste lära om. Se till helheten, tänka långsiktigt. Vi måste förstå att vår så hyllade och omhuldade ”marknad” faktiskt inte kan klara sig utan samhället runt omkring och vi kan knappast fortsätta att ha tolkningsföreträde på alla områden. Vi måste självkritiskt förstå att vi har varit för begränsade i vårt tänkande, för kortsiktiga i vår planering och för enkönade i vår hantering. Nu måste vi få in nya perspektiv, vidga rekryteringen, ställa ansvariga till svars och uppvisa samma mognad och eftertanke som vi kräver av andra.  Osv. osv.”

Vem, av alla tolvtaggare, vågar leda kvartalskapitalismens och spekulationsekonomins återtåg? Jag bara undrar. Det är bråttom nu. Nästa varselvåg kommer inom service, vård och omsorg. Kvinnodominerade områden. Där beror inte uppsägningarna på sviktande efterfrågan. Där ska de arbetskamrater som är kvar fortsätta att göra samma jobb, men nu fortare och på färre händer. Besparingarnas baksida heter ökad stress, fler sjukskrivningar, sämre service och ökade samhällskostnader. Tusentals kvinnor blir arbetslösa och de som är kvar, eller som har andra jobb, får pussla med timmar och/eller gå ner på deltid när förskola och äldrevård inte fungerar. Precis som i början på 90-talet. Då var det Persson som tog åt sig äran av att statsfinanserna sanerades men det var kvinnorna som betalade. Dyrt. Borde det inte vara bättre att fördela miljarderna till kommuner och landsting i stället för till Volvo och Skanska? Varför är det nödvändigt att hålla igång en (global) överproduktion av bilar? Har det möjligen med kön att göra?

Marknadsfundamentalismens återtåg kan ske under ordnade former. Det finns folk.

Lena Melin skriver uppmuntrande i Aftonbladet att det våras för pantertanterna och att vi aldrig har varit hetare. Jag håller med. Vi är välutbildade, har en sammansatt livserfarenhet, ungarna har vuxit upp, vi är fenomenala på kommunikativt ledarskap och vi är vana att tänka i termer av helhet och långsiktig hållbarhet.  Vi finns naturligtvis inom alla samhällssektorer och just inom ekonomi och företagande så finns det t.o.m. forskning som visar att det blir bättre resultat när makten är delad. Jämställda företag ger högre vinster, är lönsammare och är högre värderade på börsen. Det visar flera internationella undersökningar, nu senast en rapport från McKinsey.

I Sverige vill man (särskilt män) inte lyssna på det örat. Både näringslivet självt och den borgerliga regeringen, som t.ex. skulle kunna besluta om kvotering, stoppar huvudet i samma sandlåda och vägrar att ta till sig forskning och fakta.

Det vore välgörande om kvinnor med erfarenheter och kunskaper från ekonomi och näringsliv vågade välta de patriarkala piedestalerna i styrelserummen, i ledningsgrupperna och inom de traditionella ekonomiska skolorna. Jag vet ju att det fräser av frustration i en hel del slutna nätverk. Nu är det väl dags att öppna dörrarna och anbefalla korsdrag!

Barack Obamas valseger bars fram av en rörelse som inte skulle ha varit möjlig utan Internet. Att utveckla ett nytt ekonomiskt tänkande är naturligtvis en mycket större uppgift än att välja president. Men alla har makten att börja!

Gudrun