26 jul Det går inte att slå sig fram till kärlek… inte att kriga sig fram till fred ~ Gudrun Schyman
Mänsklig säkerhet eller militarism
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Agnes Hellström – ordförande i Svenska Freds
KG Hammar – teolog, tidigare ärkebiskop
Stina Oscarson – författare, dramatiker, debattör
Jan Öberg – fredsforskare
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Att säkerhet är ett betydligt vidare begrepp än hur vi ska uppträda vid våra nationella gränser tror jag står klart för allt fler i och med de fruktansvärda bränder som nu rasar. Enligt SOS Alarm härjar det bränder på minst 80 platser i Sverige. Världen över slås värmerekord på värmerekord. Tryggheten, säkerheten och ekonomin påverkas och tyvärr måste vi börja vänja oss vid liknande extrema händelser framöver. Vi måste också börja inse att många fler människor behöver bo i norra delen av halvklotet, till följd av klimatförändringarna. Den goda nyheten är att klimathot och andra säkerhetshot kan mötas med feministisk politik, mer samarbete och solidaritet. Nationalism och militarism är inte svaret på utmaningarna, utan accelererar tvärtom klimathot och flyktingkriser.
Upplägget för det här samtalet är att vi ska blicka framåt. Just nu översköljs vi av mer eller mindre finstilt krigspropaganda. Ett allt tätare samarbete med Nato utvecklas utan politisk diskussion, försvarsmaktens företrädare syns i spalterna nästan dagligen med krav om ökad budget, osv. osv. Säkerhet har blivit liktydigt med militarism, parat med krav på hårdare tag för att möta strukturella samhälleliga problem. Vi vet hur det ser ut, vi ser hur politiken drivs i nationalistisk riktning i allt fler länder i Europa. Vi behöver inte gå längre än till Danmark för att se hur det nu finns acceptans för olika rättsskipning för olika människor som bor i olika områden. I Polen utkrävs lojalitet med staten både i rättsväsendet och inom media.
Hur kan vi få en annan utveckling här, i Sverige? Inte bara förhindra att vi går samma väg utan också ge kraft åt andra synsätt, andra analyser, andra problemformuleringar, som på allvar svarar på människors vilja till fred. Som alltid är det långsiktiga, systematiska, organiserade folkbildningsarbetet oundgängligt MEN när vi sitter på det här mötet har vi val om drygt 6 veckor. På vilket sätt är det en möjlighet och hur ska vi använda tiden fram till dess?