Feministbrev 236 – Balans bortom BNP

”30 gånger mer satsas på att förstöra naturen än att rädda den”. Det är en rubrik i DN och jag kan inte sluta att titta på den. I artikeln kan jag läsa att trots att den snabba förlusten av biologisk mångfald hotar världens ekonomiska utveckling och stabilitet, riktas 97% av alla finansiella flöden fortfarande mot verksamheter som ytterligare förstör de naturresurser vi är beroende av!

 

Fakta finns i en rapport från den vetenskapliga plattformen IPBES. IPBES står för Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services. Man kan säga att IPBES är för biologisk mångfald vad Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) är för klimatet.

Budskapet i rapporten är att den globala ekonomin hittills har vuxit på bekostnad av naturen och nu slår det tillbaka. All ekonomisk verksamhet är beroende av friska ekosystem och en rik biologisk mångfald. Rent vatten och ren luft att andas ger förutsättningar för mat och råvaror. Förutsättningarna för liv. Och nu har balansen rubbats.

Enligt rapporten har världens producerade kapital per capita ökat med 100 procent sedan 1992. Under samma period har kapitalet i form av naturresurser minskat med 40%. Totalt lägger världens länder och företag c:a 7300 miljarder dollar (65 000 miljarder kronor) per år på verksamheter som skadar naturen. T.ex. ohållbart industrifiske och miljöskadliga jordbruksmetoder. Samtidigt – budgeten för miljövårdande insatser är bara 3% av den här summan, runt 220 miljarder dollar per år, och bara runt 1 procent av världens företag redovisar överhuvudtaget hur deras verksamhet påverkar biologisk mångfald.

Naturen finns alltså inte med i de ekonomiska kalkylerna. Fortfarande används den traditionella, etablerade, ekonomiska utgångspunkten där BNP-tillväxt används som huvudmått på framgång, trots att det inte mäter välfärd, miljöförstöring eller social hållbarhet. Trots att vi vet att evig materiell tillväxt är omöjlig på en planet med begränsade resurser. Dagens (globala) ekonomiska system driver alltså på överutnyttjande av naturresurser och bidrar till klimatkrisen. Den här rapporten är ännu ett bevis för detta.

Lägg till detta konsekvenserna av de krig som pågår.  Bombningar och artillerield förstör skogar, våtmarker och jordbruksmark. Explosioner skapar kratrar och förändrar markstrukturen. Bränder ödelägger stora ekosystem. Men BNP kan öka….

Att regeringen balanserar på slak lina mellan miljökrav och ekonomisk tillväxt är ingen nyhet. Det betyder att andra politiska krafter nu måste ta ansvar för den planetära balansen. Och det är bråttom!

Gudrun