23 jun Feministbrev 230 – Vad ska jag rösta på?

Tidöpartierna tappar mark bland kvinnliga väljare.  Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) stora partisympatiundersökning i maj 2025 är skillnaden mellan kvinnliga och manliga väljare större än någonsin. Kvinnor sympatiserar i högre grad med oppositionspartierna medan män i större utsträckning sympatiserar med Moderaterna och Sverigedemokraterna. Nästan 64 procent av kvinnorna skulle idag rösta på S, MP, V eller C, enligt SCB.

Enligt en undersökning från 2024, som beställdes av Naturvårdsverket, är kvinnor mer oroliga än män för klimatförändringarnas konsekvenser. Kvinnor vill i större utsträckning att klimatfrågan prioriteras högre av samhället.

En studie från 2022, publicerad av Nordiska ministerrådet,  visar dessutom att män har en större miljöpåverkan än kvinnor och ett mindre engagemang för klimatet. Det handlar bland annat om att fler män än kvinnor kör bil, reser mindre kollektivt och äter mer kött, vilket är de största utsläppskällorna från ett konsumentperspektiv.

Lite tillspetsat kan man ju fråga sig om vi verkligen har råd med männen…..?

Hade jag själv fått frågan om vilket parti jag skulle rösta på vet jag faktiskt inte vad jag skulle ha svarat. Jag ser inget politiskt parti som tar upp helheten.

 Klimatkrisen ställer det patriarkala koloniala samhället på sin spets. Varje orättvisa skärps. De som förorenar mest betalar minst. De som belastar planeten minst betalar mest. Höjer vi blicken ser vi hur klimatkrisen globalt bidrar till påtvingad migration och konflikter. Brist på naturresurser ökar motsättningar mellan grupper och bidrar till nya konflikter. Långvarig torka och översvämningar gör att tillgången till grundläggande behov som mat, rent vatten och energikällor minskar.

Den  militarisering av pågående (och kommande) konflikter vi nu ser äter sig in i varje samhälle.. ”Efter snart 19 månader av Israels bombningar och dödande i Gaza blir massakrerna mot civila och barn allt värre. Sjukvårdspersonal mördas kallblodigt, ambulanser och sjukvårdsinrättningar förstörs medvetet och tillförsel av mat och förnödenheter hindras av Israel. Allt detta är brott mot krigets lagar och internationell humanitär rätt.”

Så börjar en debattartikel i Aftonbladet (30.4.2025), underskriven av 300 personer som arbetar inom vården. Det är undersköterskor och sjuksköterskor, allmänläkare och specialister, barnmorskor och psykologer, kardiologer och kirurger, hjärtläkare och endokrinologer. Undertecknarna anklagar både fack och arbetsgivare för passivitet i förhållande till det som sker i Gaza. De anklagar USA, EU och Sveriges regering för undfallenhet och ser regeringen som ytterst ansvarig för en politik som innebär fortsatta förbindelser med Israel. ”Detta gör också våra ministrar delaktiga i folkmord”, skriver de. De kräver sanktioner mot Israel och att all handel med landet ska upphöra. Vilket borde vara en självklarhet.

Idag, den 22 juni, bombade USA Iran. Två anläggningar för anrikning av uran och en forskningsanläggning var målet i attacken.  som FN:s generalsekreterare António Guterres beskriver som ett hot mot världsfreden. Han skrev på X att attacken är en ”farlig eskalering i en redan spänd region”, vilket ”hotar världsfreden och den globala säkerheten”, samt att ”det finns en växande risk för att denna konflikt snabbt kan bli okontrollerbar – med katastrofala följder för civilbefolkningen, regionen och världen”.  ”– I denna farliga stund är det avgörande att undvika en spiral av kaos. Det finns ingen militär lösning. Den enda vägen framåt är diplomati. Det enda hoppet är fred.”

Att fler kvinnor än män inser vad som behöver göras handlar inte om pacifism. Det handlar om antimilitarism som svar på imperialism, nationalism och ett i grunden destruktivt patriarkalt tänkande som också tar sig uttryck i föreställningen om att vi människor ska vara ”Herrar över Jorden”. Det hänger ihop.

Idag kräver kvinnor världen över en ny, inkluderande säkerhetsstruktur som bygger på genuint samarbete grundad i global rättvisa och hållbar fred, inte i fortsatt patriarkal dominans och konfrontation.

Problemet i Sverige är att vi just nu har en regering vars politik får både klimatambitioner och jämställdhet att backa. Och att vi helt saknar ett parti som har antimilitarism på programmet. De 64% av kvinnorna som säger att de skulle rösta på oppositionen om det vore val idag, gör klokt i att redan nu ta upp den här diskussionen med de partier de sympatiserar med. För vad ska vi annars rösta på?

Något att fundera på över sommaren….. 😊

Gudrun