Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

TACK

Kära alla ni som har hört av er med kommentarer kring att jag byter position. Jag är överväldigad av all värme och kärlek som ni förmedlar.

Jag lämnar inte politiken. Jag sitter kvar i kommunfullmäktige i Simrishamn (också i kommunstyrelsen och kommunstyrelsens arbetsutskott) och jag tillträder som rektor för nystartade Fi-akademin. Jag ser verkligen fram emot att utbilda framtidens feminister och antirasister! Vi kommer alla att behövas för att göra den pågående perioden av konservatism, militarism och nationalism så kort som möjligt.

Jag brukar ju äga att ”jag förhåller mig till världsläget”, och jag kommer att fortsätta att göra det. Nu (på kongressen i februari) byter jag roll, plats och position men det är inte för att arbeta mindre, utan för att arbeta på ett delvis annat sätt, både internationellt (nu inför EU-valet) och här på hemmaplan.

Så – kära vänner, vi ses igen!