Det är helt orimligt att det skiljer flera tusenlappar i månaden i lön efter en gymnasieexamen vid fordonstekniska linjen och en examen vid vårdlinjen. Löneskillnaderna  mellan vården och verkstan, mellan tjänstesektorns ICA och IT och mellan akademikernas socionomen och ekonomen är den största löneskillnaden vi har i Sverige.

– Under ett arbetsliv på 40 år blir det minus 1,2 miljoner kronor för en enskild kvinna, räknat på heltid. Tar vi den faktiska skillnaden, med deltid, blir det minus 3,6 miljoner. Massor med pengar! Det påverkar alla socialförsäkringar – a-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och i slutändan pensionen!

– Vi har ett pensionssystem som producerar fattigpensionärer på löpande band, där en majoritet är kvinnor. Detta administreras av en regering som kallar sig feministisk. Rekord i hyckleri!

– Höj garantipensionen, skrota PPM- systemet, stärk den allmänna pensionen, använd pensionsfonderna till grön omställning och hållbar utveckling!

– riksdagspartierna har låst in sig i en pensionsarbetsgruppen och vägrar flytta ett kommatecken med mindre än att de är överens. Det är värre än i Vatikanen. Där kommer det i alla fall ut lite vit rök efter ett tag. Här kommer ingenting! Därför måste arbetsgruppen uppläsas och pensionerna diskuteras i vanlig demokratisk och öppen ordning!

– Sänk arbetstiden i stället för skatten! Vi lever inte för att arbeta, vi arbetar för att leva. Vi ska ha rätt till arbete och tid att leva. Fler kommer att orka mer, det blir färre sjukskrivningar och mindre arbetslöshet.

– vi vill ha kortare arbetstid, trygga anställningar och rättvisa löner !

Gudrun Schyman | Feministbrev nr 70 – "Så går beslutsamhetens friska hy …"
275
post-template-default,single,single-post,postid-275,single-format-standard,qode-quick-links-1.0,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,side_menu_slide_from_right,footer_responsive_adv,hide_top_bar_on_mobile_header,qode-content-sidebar-responsive,qode-theme-ver-14.2,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

Feministbrev nr 70 – "Så går beslutsamhetens friska hy …"

”Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över”. (Ur Shakespeares Hamlet)

Kanske är det en passande bild över valet och valresultatet och alla analyser som följer efter. Jag hävdar att den fullkomligt fastfrusna blockpolitiken förstörde möjligheterna till politisk debatt och satte effektivt stopp för alla former av visioner. Att det i detta förstelnade politiska landskap skulle vara möjligt att introducera en ny dimension i politiken var både befriande och uppkäftigt optimistiskt.

Därför vill jag rikta ett stort och innerligt varmt tack till alla er som på olika sätt varit med i den feministiska valkampanjen! Jag kan säga helt ärligt att jag har aldrig någonsin, i mitt långa politiska liv, varit med om en sådan glädjefylld och kreativ valrörelse! Vi har mötts av många människors respekt och gillande och vi har fått genomslag, framför allt i den fackliga rörelsen, för lönefrågan.

MEN…

Blockpolitiken innebar starka partipiskor och vi/F! fick t.o.m. möta kraftfulla uppmaningar från andra partier att svika våra visioner och helt låta bli att rösta feministiskt. Hur många som inte vågat rösta på oss fast de egentligen ville, vet vi inte.

Sista veckan i valrörelsen präglades dessutom av en rädsla för att Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen. Resultatet blev ett ökat taktiktänkande och tal om att det vore en säkrare strategi att lägga sin röst på något av blocken istället för på Feministiskt initiativ. Det fanns ledarsidor och ledande politiker som t.o.m. hävdade att en röst på F! i själva verket skulle stärka SD:s inflytande. I klartext – vågar du vara feminist på valdagen så är du i praktiken rasist! Jag väntar fortfarande på en ursäkt….

Nu har vi en situation med ökad ojämställdhet, homofobi och rasism i riksdagen, men utan den ideologiska motpol som Feministiskt initiativ kunde ha varit. Det faktum att SD stärkt sitt inflytande i många kommuner, inte minst i Skåne, ställer nya krav på den lokala och den regionala politiken.

Det första kravet måste vara att skilja på SD:s ledande företrädare och majoriteten av dem som röstat på SD. Många röstade i förra valet på S och M eller C. Den tigandets taktik som under valrörelsen utvecklades av de etablerade partierna och de större medierna har gett SD ytterligare näring. Efter den debatt jag själv hade i Agenda med Jimmy Åkesson fick jag mejl från människor som upplevde att de etablerade partierna ”spottade dem i ansiktet” och som därför hade bestämt sig för att rösta på SD, på ren trots.

Det andra kravet måste vara att respektera valutgången, genom att använda de gängse parlamentariska reglerna. Alla former av politisk ”mobbing”, typ ”vi går ihop för att utestänga SD”, stärker SD. Det är att fortsätta att spotta SD:s väljare i ansiktet.

Det tredje kravet är att formulera en politik som grundar sig på mänskliga rättigheter, för alla, dvs. utveckla ett systematiskt, organiserat, långsiktigt politiskt arbete mot alla former av diskriminering (kön, klass, etnicitet, sexualitet, funktionalitet).

Jag menar att det är här de etablerade partierna svikit. Diskriminering, vilket är ett brott mot mänskliga rättigheter, behandlas idag som ett ”särintresse” inom den etablerade politiken. Diskriminering ses ofta som en fråga om juridik, i stället för politik. Diskrimineringen beskrivs som brott mot lagar i ställe för att den grundläggande samhälleliga maktkonflikten synliggörs och lyfts fram.
Därför är det intressant med Feministiskt initiativ och våra framgångar i Simrishamn (F! blev tredje största parti!). F! gick till val på parollen ”Gör Simrishamn Jämställt”. Vårt kampanjarbete har handlat om visionen om demokratisk dialog, en vitalisering av det parlamentariska arbetet och att respekt för varje människas lika värde, dvs. stopp för all diskriminering, ska vara grund för kommunens utveckling. Det sista är centralt. Att arbeta för att kvinnor och män ska ha samma rättigheter betyder att samtidigt arbeta för alla människors lika rättigheter. Det betyder att när SD tar plats i det nyvalda fullmäktige i Simrishamn, där SD:s framgång var betydligt mindre än i andra kommuner, så finns det ett parti på plats som kan ta debatten med dem. Ett parti som förstår värdet av att ta debatten mot SD i stället för att föra debatt om SD.

Jag är alltså numera kommunfullmäktigeledamot i Simrishamns kommun och mitt arbete där kommer ni att kunna följa på www.schyman.se & www.feministisktinitiativ.se.
Kampanjsidan Let´s Vote stänger härmed. Nu är det dags för Let´s Role!

Gudrun

Tags: